måndag, maj 18, 2009

Vårtecken - Le grande final! - Utan svackor finns det inga höjdpunkter!

Det är dags för Le Grande Final i Vårteckenutmaningen som Viveka i Humlebacken så friskt satt igång. En stor eloge till henne!!
Men nu närmar sig sommaren och våren är snart ett minne blott...
Så vilka vårtecken kan jag erbjuda till finalen...
Jo, dessa:

Vår dotter har fyllt 9 år, maj-tjej som hon är. Det är ett vårtecken.




Syrenerna blommar och fick pryda födelsedagsbordet... ännu ett vårtecken.




Årets penséer blommar för fullt på trappen och vittnar om att våren snart är över...



... likaså gör den dagliga innebandymatchen på uteplatsen. Än så länge är den ledig för spel, men det tar snart slut då den stora utemöbeln kommer på plats.




Detta är några av de vårtecken som håller sig kvar...men som snart övergår till att vara sommar. Lika sorgligt att våren försvinner är det härligt att sommaren kommer...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~



Som ni kanske har märkt så har jag varit lite frånvarande från bloggen. Jag har verkligen hamnat i en svacka när det gäller att skriva inlägg i bloggen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Hur kul är det att berätta att jag inte hunnit med att fixa matrummet än eller gjort färdigt ritningarna till vår till- och ombyggnad? Inte särskilt. Lika lite kul är det att berätta att jag drar mig för att ta hand om kärsen (kirskålen) i rabatterna. Det är ett mastodontjobb!
Inte heller är det roligt att säga att rensningen av våra förråd går på sparlåga. Det känns som om ingenting händer här hemma. Och det gör mig grymt frustrerad.

Så frustrerad att vi till barnens stora förtvivlan börjat titta på hus. Och faktum är att vi hittade ett som jag och Maken kunde tänka oss flytta till meddetsamma. Synda att säga detsamma om våra barn.
Folk säger att barn är anpassningsbara... PYTTSAN! Må hända när de bott in sig på en plats i några år... men vem är inte det??
Våra är sannerligen inte anpassningsbara när det kommer till tanken på att flytta från deras älskade lilla hus, som i vanliga fall är alldeles för litet och urkasst då de inte har varsitt rum och det finns bara en toa. Nu är tonerna något helt annat. Denna sång är lovprisningens sång. Varför hör man inte den i vanliga fall??

Sonen rabblar fördelar så det står härliga till; "Vi bor nära affären, det tar bara 7 minuter med pendeln in till stan, 2 minuter till skolan, alla kompisar, och fotbollsklubben, badet....".
Gissa om jag ångrar att jag propagerat fördelarna högt för mig själv många gånger...

(Jag kan dock meddela att vi fortfarande står fast vid att bygga till huset. Här i våra trakter kostar renoveringshus lika mycket som att bygga nytt. Nästan. Så vi tjänar nog på att bygga till och då vet vi också att vi trivs. Och detta till barnens stora glädje...)

Ja, då vet ni varför jag inte har skrivit så mycket den senaste tiden... Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om. Men jag vet också att snart kommer lusten och inspirationen tillbaka och då ploppar inläggen upp som finnarna på en tonåring.
Så ha lite tålamod med en torrlagd kvinna och nöj er med att jag droppar in hos er och säger hej ibland. I'll be back!

Och värmen ska väl komma snart igen... UNDERBART!!

Tills nästa gång bjuder jag på lite blomfrossa (får jag inte plantera ute så får man köpa in till huset istället)...


och några cupcakes.



Och till er som ska på bloggträff i helgen säger jag: VAD KUL DET SKA BLI ATT TRÄFFA ER!!!
Vi ses snart!!

Till er andra önskar jag er en skön vecka och en underbar långhelg!

12 kommentarer:

hemma hos lilla mej sa...

Vilka fina bilder du bjuder på.Ja det är hur härligt som helst nu.jag älskar alla blommor.Vad har du för vita söta blommor i en stor urna`? Vilka fina cupcakes du har gjort.Du är duktig.Ska till stockholm tors-söndag med min ÄlSKLING.Synd jag inte visste det skulle vara bloggträff.Hoppas det blir flera gånger.Ha en skön kväll kramiz ~~~~RITA~~~~~.

Viola sa...

Hejsan...påminn mig om jag ska ta med din skärbräda..har andra varor som ska med men det går bra om du vill det...härliga vårliga bilder t o m VIOLAN har fotat blomster i dagens inlägg,,,,,snart ses vi så himla roligt, kramen

synne sa...

Hej käraste syster min.
Så skönt att se ett inlägg från dig nu.
Köpa nytt hus? Näe det går inte alls. Förstår att ungarna inte vill flytta.
Tror det blir bra bara ni får tag i bra ritningar och kommer igång.

Hoppas det gick bra på dotras födelsedag.
Att du mår bra och att du får en kul bloggträff.
Skulle gärna varit med...
Ha det gott.
Kramen Synne.

Patricia sa...

Jag har allt undrat vart du tagit vägen...saknat dina inlägg =)

Vad det gäller barn och flytta så kan jag säga att de aldrig vill flytta, men att de faktiskt anpassar sig väldigt fort fast man inte tror det, och fast de tror att de aldrig ska kunna bo någon annan stans... =)

Och du är inte ensam om att saker gå i slowmotion...här går det på sparlåga för det mesta, men så händer något då och då trots allt och då blir jag jätteglad... =)

Kul att se dig här igen!
Kram Patricia

Uttan sa...

Hej!

En svacka kan man få ha ibland bara man kommer igen....vi bloggare finns och väntar...
Så fina bilder du visar och dottern som fyllt år.
Hoppas ni får en trevlig Bloggträff.
Ha det gott!
Kram!

Bella sa...

Hejsan söstra mi!
Ser att du har lika tätt mellan dina inlägg som jag...tiden vill liksom inte räcka till för att jag skall hinna fundera på något att skriva. Livet går så upp och ner...ena stunden står man med solen i näsan och njuter syrenens doft, skrattar åt ett SMS ifrån en förvirrad elev och känner sig så grymt härligt lottad i livet...för att i nästa stund vakna upp till ljudet av en ambulans...
Önskar dig allt gott!
Kram,
Bella

Mångsysslare sa...

Herlig med livstegn på bloggen igjen. Det er jo alltid så mye i mai måned, så blogging, det er det labert med formin del også. Ha en fin dag!

smajlis sa...

Hej!
Sådär är det ju ibland... att man har svackor då man inte orkar något! Själv har jag så mkt att göra så jag inte hinner göra det jag vill. Men om 4 veckor har jag sommarlov och då ska iaf jag ta hand om kärsen ;)

Ja barnen kan vara riktigt bestämda! Det är våran lilla som varit mest bestämd med att inte trivas i nya huset...men nu börjar hon faktiskt tycka att det ändå är vårat hus och hem :) Men det tog sin lilla tid.

Hoppas iaf att du mår bra för övrigt!

Kramar Sandra

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Hej vännen!
Det blir så där ibland, och det kan man inte göra något åt... Svackor kommer och går... Men det betyder inte att vi inte saknar dig, för det gör vi!
Det är så roligt när vi hör något ifrån dig... Och snart ska vi ju träffas igen också, det ska bli jättekul!
Kram
Marie

Viveka på Humlebacken sa...

Hej
Visst har jag läst ditt inlägg om våren. Och så har jag lett över dina barn som plötsligt bor i det bästa hus som finns.. Faktum är att vi gjorde ju just så, flyttade med barn som inte var så pigga på det. Men vi gav dem egenltigen aldrig någon chans att på verka det och idag vill de på inga villkors vis flytta tillbaka eller ha det ogjort. Bar ÄR anpassningsbara, men de vet inte om det själva.
Lycka till med operation övertalning och husköp, om det blir aktuellt.

kram

Hemma på Landet sa...

Härligt och vårigt inlägg. Hoppas att det är bra med dig.
Jag vill också flytta. NU!
Men man vill få den rätta känslan på en gång...och den kommer väl när man är nära döden.:-) kramis

Bloggullet sa...

Kul att du ska på bloggträff, då har du något att berätta om.;0)
Fina foto du tagit.
Ha en skön helg.
Kramar