Vårtecken - Le grande final! - Utan svackor finns det inga höjdpunkter!

Det är dags för Le Grande Final i Vårteckenutmaningen som Viveka i Humlebacken så friskt satt igång. En stor eloge till henne!!
Men nu närmar sig sommaren och våren är snart ett minne blott...
Så vilka vårtecken kan jag erbjuda till finalen...
Jo, dessa:

Vår dotter har fyllt 9 år, maj-tjej som hon är. Det är ett vårtecken.




Syrenerna blommar och fick pryda födelsedagsbordet... ännu ett vårtecken.




Årets penséer blommar för fullt på trappen och vittnar om att våren snart är över...



... likaså gör den dagliga innebandymatchen på uteplatsen. Än så länge är den ledig för spel, men det tar snart slut då den stora utemöbeln kommer på plats.




Detta är några av de vårtecken som håller sig kvar...men som snart övergår till att vara sommar. Lika sorgligt att våren försvinner är det härligt att sommaren kommer...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Som ni kanske har märkt så har jag varit lite frånvarande från bloggen. Jag har verkligen hamnat i en svacka när det gäller att skriva inlägg i bloggen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Hur kul är det att berätta att jag inte hunnit med att fixa matrummet än eller gjort färdigt ritningarna till vår till- och ombyggnad? Inte särskilt. Lika lite kul är det att berätta att jag drar mig för att ta hand om kärsen (kirskålen) i rabatterna. Det är ett mastodontjobb!
Inte heller är det roligt att säga att rensningen av våra förråd går på sparlåga. Det känns som om ingenting händer här hemma. Och det gör mig grymt frustrerad.

Så frustrerad att vi till barnens stora förtvivlan börjat titta på hus. Och faktum är att vi hittade ett som jag och Maken kunde tänka oss flytta till meddetsamma. Synda att säga detsamma om våra barn.
Folk säger att barn är anpassningsbara... PYTTSAN! Må hända när de bott in sig på en plats i några år... men vem är inte det??
Våra är sannerligen inte anpassningsbara när det kommer till tanken på att flytta från deras älskade lilla hus, som i vanliga fall är alldeles för litet och urkasst då de inte har varsitt rum och det finns bara en toa. Nu är tonerna något helt annat. Denna sång är lovprisningens sång. Varför hör man inte den i vanliga fall??

Sonen rabblar fördelar så det står härliga till; "Vi bor nära affären, det tar bara 7 minuter med pendeln in till stan, 2 minuter till skolan, alla kompisar, och fotbollsklubben, badet....".
Gissa om jag ångrar att jag propagerat fördelarna högt för mig själv många gånger...

(Jag kan dock meddela att vi fortfarande står fast vid att bygga till huset. Här i våra trakter kostar renoveringshus lika mycket som att bygga nytt. Nästan. Så vi tjänar nog på att bygga till och då vet vi också att vi trivs. Och detta till barnens stora glädje...)

Ja, då vet ni varför jag inte har skrivit så mycket den senaste tiden... Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om. Men jag vet också att snart kommer lusten och inspirationen tillbaka och då ploppar inläggen upp som finnarna på en tonåring.
Så ha lite tålamod med en torrlagd kvinna och nöj er med att jag droppar in hos er och säger hej ibland. I'll be back!

Och värmen ska väl komma snart igen... UNDERBART!!

Tills nästa gång bjuder jag på lite blomfrossa (får jag inte plantera ute så får man köpa in till huset istället)...

och några cupcakes.


Och till er som ska på bloggträff i helgen säger jag: VAD KUL DET SKA BLI ATT TRÄFFA ER!!!
Vi ses snart!!

Till er andra önskar jag er en skön vecka och en underbar långhelg!