Vårtecken - Le grande final! - Utan svackor finns det inga höjdpunkter!

Det är dags för Le Grande Final i Vårteckenutmaningen som Viveka i Humlebacken så friskt satt igång. En stor eloge till henne!!
Men nu närmar sig sommaren och våren är snart ett minne blott...
Så vilka vårtecken kan jag erbjuda till finalen...
Jo, dessa:

Vår dotter har fyllt 9 år, maj-tjej som hon är. Det är ett vårtecken.




Syrenerna blommar och fick pryda födelsedagsbordet... ännu ett vårtecken.




Årets penséer blommar för fullt på trappen och vittnar om att våren snart är över...



... likaså gör den dagliga innebandymatchen på uteplatsen. Än så länge är den ledig för spel, men det tar snart slut då den stora utemöbeln kommer på plats.




Detta är några av de vårtecken som håller sig kvar...men som snart övergår till att vara sommar. Lika sorgligt att våren försvinner är det härligt att sommaren kommer...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Som ni kanske har märkt så har jag varit lite frånvarande från bloggen. Jag har verkligen hamnat i en svacka när det gäller att skriva inlägg i bloggen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Hur kul är det att berätta att jag inte hunnit med att fixa matrummet än eller gjort färdigt ritningarna till vår till- och ombyggnad? Inte särskilt. Lika lite kul är det att berätta att jag drar mig för att ta hand om kärsen (kirskålen) i rabatterna. Det är ett mastodontjobb!
Inte heller är det roligt att säga att rensningen av våra förråd går på sparlåga. Det känns som om ingenting händer här hemma. Och det gör mig grymt frustrerad.

Så frustrerad att vi till barnens stora förtvivlan börjat titta på hus. Och faktum är att vi hittade ett som jag och Maken kunde tänka oss flytta till meddetsamma. Synda att säga detsamma om våra barn.
Folk säger att barn är anpassningsbara... PYTTSAN! Må hända när de bott in sig på en plats i några år... men vem är inte det??
Våra är sannerligen inte anpassningsbara när det kommer till tanken på att flytta från deras älskade lilla hus, som i vanliga fall är alldeles för litet och urkasst då de inte har varsitt rum och det finns bara en toa. Nu är tonerna något helt annat. Denna sång är lovprisningens sång. Varför hör man inte den i vanliga fall??

Sonen rabblar fördelar så det står härliga till; "Vi bor nära affären, det tar bara 7 minuter med pendeln in till stan, 2 minuter till skolan, alla kompisar, och fotbollsklubben, badet....".
Gissa om jag ångrar att jag propagerat fördelarna högt för mig själv många gånger...

(Jag kan dock meddela att vi fortfarande står fast vid att bygga till huset. Här i våra trakter kostar renoveringshus lika mycket som att bygga nytt. Nästan. Så vi tjänar nog på att bygga till och då vet vi också att vi trivs. Och detta till barnens stora glädje...)

Ja, då vet ni varför jag inte har skrivit så mycket den senaste tiden... Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om. Men jag vet också att snart kommer lusten och inspirationen tillbaka och då ploppar inläggen upp som finnarna på en tonåring.
Så ha lite tålamod med en torrlagd kvinna och nöj er med att jag droppar in hos er och säger hej ibland. I'll be back!

Och värmen ska väl komma snart igen... UNDERBART!!

Tills nästa gång bjuder jag på lite blomfrossa (får jag inte plantera ute så får man köpa in till huset istället)...

och några cupcakes.


Och till er som ska på bloggträff i helgen säger jag: VAD KUL DET SKA BLI ATT TRÄFFA ER!!!
Vi ses snart!!

Till er andra önskar jag er en skön vecka och en underbar långhelg!

Vårtecken - 2 ...Förnyelse!

I sista minuten är jag i hamn med att visa vårtecken på måndagen - det är ju vårteckenutmaning. och inte har jag några nya vårtecken att visa. Eftersom det snöade förra måndagen och hela fredagen så är vi tillbaka på ruta ett igen, vilket innebär att förra inlägget är lika aktuellt idag som i förra veckan.

Vad jag också nämnde då är att inte bara naturens utveckling visar på vårens återkomst, utan också hur man själv reagerar inför den.
Förnyelse är ett ord som är högaktuellt hos mig när våren kommer. Jag vill göra om allt. Precis allt! Huset, trädgården, barnen och mannen garderober .... och framförallt mig själv!

Naturligtvis vill jag ju gå ner i vikt. Det vill de flesta kvinnorna när sol och värme hägrar. Vem vill visa sig blekfet och glåmig på stranden?? Men något som jag är ännu mer sugen på är att fixa till håret. Jag har haft långt hår hur länge som helst. Tycker det är fint med långt hår. Och praktiskt. Fast inte när det är torrt, slitet och grått. Jag har blivit så grå under denna vinter. Lite grått har jag haft sen innan, men inte som nu. HUA!

Ja... en ny frisyr, med lite färg i, vore inte dumt. Min stora fråga är om jag, medelålders kvinna, dock ung i sinne, verkligen kan ha långt hår? Om inte, är det katastrof! Jag är skitful i kort...


Eftersom jag har spikrakt hår så är dessa lockar väldigt lockande... men väldigt lite medelålders...

Förnyelse i garderoben vore också på sin plats... nya kläder och skor. Framförallt skulle jag behöva nya skor för promenader.

www.ecco.com
Efter ett antal vrickningar av mina fötter är de urkänsliga för vilka skor jag går i så här gäller det fotriktiga modet. Och nu till våren vill jag ut och gå. I solen...

Sen vill jag förnya köket... måla väggar och luckor. I dimvit, pärlgrå eller stockholmsvit. (Är det inte nästan samma färg, fast med olika namn?) Bara jag slipper mina antikbetsade furuluckor...
Jag är så trött på dessa luckor...

Detta är vad jag snart hoppas blir verklighet... tills dess kan man måla de befintliga luckorna.
http://www.kvanum.com/

När våren kommer vill jag städa. Tro det eller ej! I helgen fick sig kylskåpet en genomgång och vad skönt det är efteråt. Rensat, torkat och alla "rent hus"-bakterier är borta. Åtminstone vill jag tro det...


Dotterns kommentar var bästa beröm, men också ett pekfinger att detta borde vi nog göra oftare: -"Åhhhhh, vad fint det är!"
I veckan ska jag ta frysen...

Är det bara jag som blir så här förnyelsebar när våren kommer?
Känslan att vilja födas på nytt, liksom naturen...
Det nya fräscha ska fram... bort med det gamla!
Hur som helst är detta ett vårtecken så gott som något. Det återkommer åtminstone varje år... till våren.

Må så gott, alla!



Ps. Tills nästa vecka hoppas jag att det kommit upp lite blommor att visa...så jag slipper skriva så konstiga inlägg och visa udda vårtecken.

Tårta till helgen!

För alla som följt min lilla anekdot om Makens friluftsbravader så kan jag berätta att andjakten gick bra. För änderna. De sköt endast en liten stackare och det är jag och barnen tacksamma för. Helst hade vi ju sett att de inte sköt någon alls.

Maken däremot kom hem genomfrusen. Förstår att han passade på att basta när Dottern tog sina simlektioner.

Nu till andra bravader... Vi ska ha födelsedagskalas i helgen. Sonen fyller 10 år! (Himmel så fort det gått!) Och då ska det ju bli tårta, naturligtvis. Fast... när jag läser om Gunilla och tittar på bilder av hennes tårtor så är det inte långt till att Willewira Tårtamatör går och lägger sig istället.

Åååååh, den som vore så här duktig!!!

Låt oss fira den nyfödde!

Älskar man blommor...

Efter man sagt ja, blir det tårta.

Hur pilligt är det inte att göra dessa paket??

Till den sötaste av alla!

Är det jultomten som varit framme?

Alla små flickors drömtårta...

(alla bilder är lånade från aftonbladet)
Här är Gunillas hemsida!Och här är hennes blogg!


Göra tårtor... Ja, en annan spelar ju i en helt annan tårtliga...

Chokladcheesecake...istället för kladdkaka som dottern vill ha varje år.
För att variera mig lite gjorde vi också cupcakes. Väldigt goda, men särskilt fantasifulla är de ju inte.

Med denna tårtkavalkad så önskar jag alla en trevlig helg!! Hoppas ni får koppla av och ha det skönt med era nära och kära.
Vill passa på och tacka för alla härliga kommentarer, jag läser dem alla. Om jag inte svarat på dem så är det för att jag just nu är väldigt upptagen. Jag hälsar på era bloggar, men hinner inte alltid skriva något. Men... jag kommer igen.

Som sagt, en trevlig helg till er alla!

Drömmar, nerver och rena verkligheten! ..Och loppisfynd!!

Egentligen så har jag ganska mycket att berätta, reflektera och diskutera om, men idag tycks jag inte kunna reda ut tankarna riktigt. Sedan igår eftermiddag har jag varit lite nervös.... Arkitekten ringde och stämde träff med oss till på torsdagmorgon kl 8.30. Phu! Han sa att han inte kan uppfylla alla våra önskningar, men en del... och genast går min puls igång. Hjärtat klappar och jag blir orolig. Orolig för att bli besviken...igen!

Vet ni, drömmar är bra, men ibland är de ett gissel. Det är nämligen så att inom mig bär jag en dröm av hur mitt drömhus ska se ut. Det handlar inte så mycket om hur den yttre arkitekturen ska se ut, mer än att det ska vara sekelskiftesstil, utan mer om innehållet och hur det ser ut.


Ett arbetsrum ligger högt på min önskelista så den får han inte
plocka bort.(bilden är från IKEA)


Efter att ha huserat under en trapp, så vill vi gärna att det nya
badrummet är större så...(badrummet kommer Vedum)
Vi behöver en ny trappa, två badrum/toaletter m dusch, nytt kök, varsitt rum till barnen, ett arbetsrum, ett allrum och klädkammare. Utöver detta skulle vi (läs särskilt jag) vilja ha ett vinterrum/uterum och en amerikansk veranda. Ovanpå detta tillkommer då den lantliga stil jag vill ha på inredningen, fast som lös, och den är inte alltid den billigaste även om den är enkel. De som är lite insatta i byggkostnader inser snabbt att allt detta kräver den stora plånboken. Den som vi inte har... Om ni vet var man hittar den - berätta snarast!!!

Är det min amerikanska veranda som ryker...??? (hus från Karlsonhus)
Så nu förstår ni kanske varför jag är lite extra nervös... vilken av alla mina "darlings" måste jag "killa"? (Ni har väl hört uttrycket "kill your darling" ? Bland det första man får lära sig när man läser journalistik. Det du ofta själv tycker är bäst i din story är det du ska "döda", dvs ta bort.)

...eller är det vinterrummet???(Vinterrummet hittar ni hos Classicum)
Utöver alla tankar kring ombyggnaden så har vi haft stora diskussioner, dottern och jag, om huruvida ett eget rum är viktigare än att köpa ett guldpaket (99 kr/månad eller 49 kr i månaden under ett år) i spelet Panfu. Ett spel där man döper sin egen panda och går omkring i en virtuell pandavärld och pratar online med andra pandor (barn).


Faktum är att jag tycker det är så fult gjort att göra ett spel för barn på nätet där man måste köpa en prenumeration av "guld" för att kunna göra allt det roliga. Dvs bygga egen trädkoja, köpa kläder, saker, etc. Fy skäms!!!
(Att det är detsamma i spel för vuxna, det gör inget - de har sin egen plånbok...)

Hursomhelst har jag försökt få henne att ställa sig inför valet att få nya grejer till sitt rum (när det är byggt) eller att prenumerera på panfu. Ett val hon inte gillar. Hon vill ju gärna äta alla "kakor", som barn ofta vill. Men det går inte hem hos den här mamman. Och ett byte är ju uteslutet... av mamman alltså.

Eftersom inget av ovan problem går att lösa här och nu så väljer därför att visa lite loppisfynd jag gjorde i somras (maj, rättare sagt). Jag åkte till Eksjö för att delta på en mässa. Skulle hjälpa några vänner där. Halvvägs till Eksjö upptäckte jag att jag hade glömt min plånbok. Hur kan man göra det????

Som tur var så var bilen fulltankad och jag hade frukt med mig i väskan. Alltså behövde jag varken bli strandsatt på vägen eller utsvulten. Faktum var att jag hade även en vattenflaska i bilen. Men alla vet ju hur tråkigt det är att komma till en mässa utan att kunna köpa något... PEST!

När dagen gått och det var dags att åka hem så kom en av vännerna fram och gav mig en hundralapp som tack för hjälpen. Tacksamt tog jag emot den och såg framför mig ett stopp på vägen för en bit mat.

Några mil från Eksjö fick jag syn på en skylt.... LOPPIS! Där stannar jag, tänkte jag. Nu när jag äntligen kunde bestämma själv över bilen så skulle här "loppas"! Det är nämligen så att när vi åker hela familjen så inte stannar vi vid några loppisar inte, nej då! Så nu ville jag vara så där skönt spontan och göra vad jag ville.

Så jag hoppade ur bilen och in i uthuset och tittade efter grejer. Hittade faktiskt både det ena och andra som jag ville ha, men med bara 100 kr på handen så fick jag solla bland godsakerna. Detta var vad jag fick med mig hem:

Det är väl inte så dåligt för 100 kr!? Jag är särskilt förtjust i kannan och den större skålen är som gjord för att ha jordgubbar i på sommaren. Jag har provat!

Nehej, nu ska jag fortsätta städa inför morgondagen. Håll tummarna för oss att förslaget är bra. Dvs något vi kan jobba vidare med.

Till sist vill jag tacka er för alla gulliga kommentarer. Ni är underbara!!! Bara så ni vet...

Morgonkaos!

(Bilden lånad från: http://www.malmo.drivhuset.se/)

Jag vet inte varför det blir så här, varje morgon:

Maken som stänger av väckarklockan i sömnen...Sonen som vägrar duscha på kvällen och ska göra det på morgonen istället (vi har en gammal dusch som han behöver hjälp med)....dottern som vägrar gå och lägga sig på kvällarna och inte orkar vakna på morgonen...

...jag som blir tokig av att tjata på barnen att klä sig, äta upp frukosten, fråga vad de vill ha med till frukten utan att få något svar, säga till dem att borsta håret och tänderna, be sonen sluta tjata på dottern som kommer av sig i sina sysslor och helt plötsligt får ett utbrott över att hon inte har en mobiltelefon (hallå, hon är 8 år!!!), lugna sonen som blir superstressad över risken att komma försent till skolan, säga till mannen att ta några av konflikterna, pussa barnen och mannen hej då....

Gissa om jag andas ut när dörren går igen.

Gissa om jag är glad över att jobba hemifrån och slippa stressa iväg själv.

Gissa om jag tycker det är jobbigt med morgnar!

Är det någon som har ett tips?

Tillägg: Tack alla som gett mig tips om hur jag ska bete mig för att ändra, eller slippa, morgonkaoset. Vill ändå tillägga, till min familjs försvar att det inte alltid är kaos, men ändå tillräckligt ofta för att man ska bli frustrerad. Nu verkar det dock som barnen börjar komma in i rutinerna igen efter sommarlovet för måndagmorgonen, 8 september, gick riktigt bra. Jag har vissa förhoppningar...

Bokutmaning, missad auktion och gosedjur!

För någon vecka sedan hade Annie från Annalunda en bokutmaning som hon skickade vidare till dem som fanns i hennes blogglista. Jag var en av dem som antog utmaningen och här kommer den:

1.Vilken bok läste du senast?
Frälsaren av Jo Nesbö (norsk författare)

läs gärna en recension från Malous bokklubb.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag småläser ur Martina Haags Martinakoden. I små doser, då jag skrattar så jag kissar på mig.

3. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Ärligt talat så vet jag inte. Jag väljer sällan böcker efter författarens kön, snarare efter vad boken innehåller, så jag håller för troligt att det är blandad kompott i våra bokhyllor.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Faktum är att det gör jag emellanåt. Är den seg tittar jag ofta hur mycket som är kvar och blädderläser framåt i boken för att se om den blir mer intressant.
Är det en spännande bok tittar jag också efter hur mycket som är kvar, men då av sorg för att det roliga snart är slut.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Detta låter säkert ganska löjligt, men ett snyggt omslag fångar mitt intresse och gör att jag ser boken. Men det innebär inte alltid att jag köper den. Tips från vänner är en annan anledning till att jag läser en bok. Topplistor följer jag inte... har tex inte läst Da Vinci-koden... Men blir jag tipsad om en bok, eller hittar den självmant, så läser jag den även om den ligger på topplistan.
M a o topplistor styr mig inte.

6. När blir en bok för lång?
När den är tråkig och jag börjar läsa bakifrån eller får läsa om en sida flera gånger för att den inte fångar mitt intresse.

7. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nej, det gör jag inte. Det händer att jag läser på engelska, men oftast på svenska.

8. Vilken bok kände du senast att du ville övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det finns flera böcker jag rekommenderat, men knappast övertalat. Nej, folk får bestämma själva.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Ja, det kan jag. Jag vill slappna av och njuta av en bok, inte traggla mig igenom den.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla?
Trädgårds-, inrednings- och diktböcker, kriminalromaner, skönlitteratur, samt personlig utveckling. Man kan även hitta några fantasyböcker.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vill du tävla så titta in till Hwita Villan. Där kan du vinna....ja, du får titta själv!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Idag skulle jag ha varit på auktion. Åtminstone hade jag tänkt ut det så bra... tyvärr var inte maken med på noterna. Han ville hellre vara ute med kund och spela golf. Klart irriterande. Vad har jag att sätta emot när barnen måste ha mat, sonen ska på fotbollsträning och förberedelser ska göras till nästa dag...?

Just nu funderar jag över hur jag ska kunna få till ett auktionsbesök som representation... och hur jag ska få mina chefer att gå med på en sådan idé.

Egentligen borde det inte vara omöjligt... Jag designar webbsidor och nog finns det någon därute som behöver en hemsida och som kan gå på en auktion under tiden vi diskuterar designen. Eller??

Här är de möbler jag ville, men inte kunde, bjuda på ikväll:

Behöver ett skrivbord att jobba vid. Sitter idag vid ett gammalt bord som mormor använde till att skrubba vitvätten på. Det är inte helt praktiskt som skrivbord, men ändå fint.

Bokhyllan som förnärvarande står i vårt vardagsrum ska väck. Men jag måste ju ha något annat istället och då tyckte jag denna hylla såg trevlig ut. Lite färg och den hade blivit ett smycke.


Dessa hyllor skulle målats om och blivit fina till arbetsrummet som jag en dag kommer få.

Oh, vad jag vill ha detta skåp i det kommande köket. Ni ser att jag planerar redan för framtiden när huset är om- och tillbyggt. Har en förmåga att göra så. Det vore lite bättre om jag lärde mig vänta tills saker och ting är klara...

Apropå klart...Förra veckan kunde ni läsa om våra arkitektbekymmer och hur besvikna vi blev över det senaste förslaget. Nu ska vi göra ett nytt försök. På måndag kommer ytterligare en arkitekt för att titta på huset och sätta sig ner med oss och komma fram till något.
Jag är ganska nervös. De är ju inte precis gratis, arkitekterna, och vi behöver snart komma igång med att bygga. Med den erfarenhet vi har hitintills så har det bara kostat pengar och tagit tid...utan resultat. Ni får gärna tänka på oss...

Jag håller just nu på för fullt med att skissa idéer (ännu fler än vi redan har)så att denna arkitekt verkligen ska förstå vad vi är ute efter. Kommer visa er några exempel så småningom...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Härom kvällen satt jag i soffan när dottern kom och grät. Hon var arg och trött och då är aldrig tårarna långt borta. Vi pratade lite om varför hon var arg (kommer inte ihåg varför) tills den värsta ilskan lagt sig. Hon kramar om mig säger:

Hon: - det är så skönt med dig mamma.

Jag: - Jasså, varför då?

Hon: - Jo, Du är som ett stort gosedjur som man krama och då känns det så bra. Du är den bästa mamman i världen.

Jag: (stum av hjärtesnörp)


Numera är jag alltså ett gosedjur... vilken sort sa hon inte...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tack kära vänner för alla era underbara kommentarer. Jag läser, skrattar och njuter. Lite generad tar jag emot ert beröm och med glädje era hälsningar. Jag har lagt in er i min bloggkoll och försöker hinna kommentera de flesta inläggen, men när de helt plötsligt är uppe i 130 inlägg så inser jag att jag inte hinner kommentera alla inläggen... Men jag läser nästan alla!
Ni förgyller mitt liv och gör mig glad. Tack för att ni finns!

Sann vänskap

Oj, var jag sån när jag var lika gammal??? Min fråga bottnar sig i en händelse från igår...

Dottern fyllde åtta år i maj, likaså gjorde hennes bästa vän Ella. De träffas inte så ofta då de bor i stan och vi utanför, men när de träffas så är det som ingen tid passerat. Det är härligt att se dem tillsammans - de skrattar konstant!

Jag har märkt att min kära dotter har en mycket stark integritet, vilket kan bli till problem när hon umgås med flera av hennes klasskompisar. De vill alla gärna bestämma. Och ofta kommer min "Fia-Lotta" på skam. Missförstå mig inte nu, min dotter är inte felfri.

Men alltför ofta så får hon vara den som ger sig. Kanske för att hon blir så ivrig när hon ska förklara saker och ting att man inte alltid förstår vad hon vill ha fram.
Eftersom hon har en stark integritet så protesterar hon när man inte lyssnar eller struntar i vad hon säger, vilket många gånger uppfattas som trots av lärare och vuxna runtomkring. "Du kan inte bestämma hela tiden", säger de, "utan man får turas om". Det är ju rätt och riktigt, men när hon mycket sällan får bestämma eller att man inte lyssnar på henne, då är det ju inte riktigt rättvist, eller hur?

Som vuxen är jag medveten om att detta inte är lätt att se till i varje enskild situation och att allt inte är svart eller vitt, utan många gånger så är livet också motsägelsefullt. Dock är det inte alltid lätt för en åtta-åring att förstå det.

Hur som helst så var hon på bio igår med Ella. Hon hade längtat efter detta hela sommaren. De hade gett varandra en biokväll med restaurangbesök i födelsedagspresent (vi mammor ingick i paketet) på det gemensamma födelsedagskalaset de hade innan sommarlovet. I motvikt till leksaker tyckte vi det var en rolig idé.

Nu skulle det alltså ske! Kung Fu Panda var den utvalda biofilmen. Mycket skratt, popcorn och dricka senare var det två nöjda tjejer som kom ut från bion.
Dags för restaurangbesök valde "Fia-Lotta" en restuarang med kommentaren att dit brukar vi gå när vi varit på bio (familjen har varit där en gång tidigare ska tilläggas). Det blev alltså en pizza- och kebabrestuarang.

När vi sitter där och äter så hör vi ett starkt oljud, som en motorsåg...??? Dottern tittar frågande på oss varpå hon snabbt och bestämt reser sig och går fram till disken där man beställer maten.
"Vill ni vara snäll att dämpa er lite, vi äter faktiskt!", säger hon, vänligt men bestämt, till mannen bakom disken som står med den elektriska kniven i handen - den man skär kebabkött med.
Vi mammor tittar på varandra och brister i skratt - den du, med socker på! Aldrig hade vi vågat säga så i samma ålder...
Mannen? Han såg mest chockad ut.

När vi åker hem säger en lycklig dotter - "det här var den roligaste dagen på länge!" Glädjen lyser ur ögonen. "Men jag önskar att vi bodde nära varandra."
Jag kan förstå hennes önskan. Den man tycker om vill man vara tillsammans med. Vi satt och pratade lite mer om hennes vänskap med Ella och jag frågade varför hon tycker det är så roligt att vara med just henne.
-"Hon är speciell. Hon är inte som andra. Hon respekterar mig. När jag säger nej så lyssnar hon och jag lyssnar när hon säger nej. Precis som man ska."

- "Sen får jag vara jag".

Jag sitter förundrad och tänker... är hon bara åtta år??

Hon har redan förstått sann vänskap.


****************

Önskar er alla en skönt avslappnad fredagkväll!