Zara, Nolte och Magnolia... eh...nej vi ska inte ha barn!

Hej på er mina kära vänner där ute i bloggsfären!

Hoppas ni har det bra i solen och njuter av dess värmande solstrålar... Det är för härligt!!

Ni känner det, eller hur? Att våren kryper upp i tårna...sprider sig i kroppen...ut i fingrarna...och upp i hårfästet. Man liksom vaknar till liv...allt blir lite lättare...


Mina intentioner att vara lite mer frekvent i bloggen verkar gå om intet. Nu har det gått en vecka sedan sist igen. Jag är hopplös, men jag hoppas ni har tålamod med mig. Jag vägrar låta mig stressas, utan tar det som det kommer. Och nu kommer det ett inlägg... hoppsan det blev lite liv i gumman ialla fall! Det var nog ett vårspritter som gjorde en volt.

Jag var i Stockholm i tisdags för att träffa min två chefer. För er som följt mina inlägg så vet ni att jag jobbar hemifrån för ett företag i just Stockholm. Då och då så träffas vi för att umgås och gå igenom sådant som är lite tråkigt att ta via mejl och telefon. Vi går ut på en restuarang och äter lite mat, tar en kaffe och pratar. I tisdags hade vi utvärderingssamtal (man behöver inte gå i skolan för att ha det...) nere vid slottskajen i solens sken. Underbart!

När det var dags för mina chefer att dra sig hemåt så tog vi vägen genom Kungsträdgården. Överallt satt det folk och njöt av solen. Snacka om att pluppa upp från ingenstans. På vintern är det nästan folktomt, eller ja... i Stockholm blir det sällan folktomt, men åt det hållet. Så kommer solen och helt plötsligt så sitter det folk både högt och lågt och mitt-i-mellan. Fascinerande!

Kungsans körsbärsträd stod i blom...så vackert!!



Jag försöker alltid titta in i butiken Zara när jag är uppe i huvudstaden. Jag tycker de har så underbart fina kläder till barn. (Är det någon mer än jag som är innerligt trött på HM, Lindex och KappAhl när det gäller barnkläder?)
Det har hänt att jag inte hittat något på Zara, men det är sällan. Och som jag trodde...kom jag även denna gången ut, flera hundralappar fattigare. Men nu blir barnen fina till sommaren...


Jag väntar och hoppas på att Zara även ska etablera sig i Linköping. Man kan ska ju inte behöva åka till stora staden varje gång man ska handla kläder till barnen...

Därefter traskade jag iväg till änden av Regeringsgatan för att hälsa på svägerskan. Hon har precis börjat jobba på en nyöppnad köksinredningsfirma som säljer det tyska köket NOLTE. Mycket läckra kök, men väldigt modernt. Så tyvärr lär det inte passa så bra hemma hos oss. Vi har ju ett ganska gammalt hus där ett lantligt kök passar bäst. Synd, för de har mycket häftiga finesser....


De har en lucka som kanske skulle kunna fungera...får be om ett prisförslag när vi vet exakt hur köket kommer bli efter tillbyggnaden.

När vi flyttade till vårt hus fick vi på köpet en vida känd sevärdhet - vårt Magnoliaträd!!
Med stora vita blommor har det förfört alla som korsat dess väg. Det har stått omskrivet i lokaltidningen - Corren - och många har vallfärdat för att se detta träd. Och jag förstår dem! I full blom är det sagolikt vackert! Se själva...


Förra året blev det inga blommor. Vårt älskade träd har dött!! Snyft, böl och snörvel....

En äldre tant kom förbi när jag låg på knä i rabatterna och rensade ogräs...
- Vad har ni gjort med trädet, skällde hon på mig och blängde med ilskna blickar. Här brukar jag alltid gå och titta på trädet för att välkomna våren! Det har funnits där länge!

Jag försökte förklara för henne att troligtvis har trädet ruttnat i stammen och ner i rötterna, då det samlats vatten i en grenklyka. En gren har en gång i tiden, som vi tror, gått av och sedan har man inte skyddat skadan på rätt sätt, vilket nu har fått sina konsekvenser. Tanten bara blängde på mig, snörpte på munnen och gick vidare...
Kan bara gissa vad hon tänkte om mig. Ungdomar!! (Betänk att jag fyllt 40!)

Hur som helst är det för sorgligt - detta vackra träd är ett minne blott. Skulle vilja köpa ett nytt träd. Ett sådant som redan vuxit en del, men det kostar pengar...många pengar... så det får bli en liten planta. Och så får vi bo här i 30 år till....annars får man ju inte se blomprakten.



Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredagkväll och en härligt solig helg!!

Själv ska jag försöka vinna i kampen mot kirskålen/kärsen...

Sköt om er!! Och tack för att ni finns!

Nervpirr och blomprakt

Tänk att sitta här en fredagkväll!! Det är väl då man ska umgås med familjen? Jodå, det är precis vad man ska, men när halva familjen tittar på hockey och en fjärdedel på tecknat så finns det bara ett alternativ kvar till mig och det är datorn.

Inte för att jag ogillar hockey, tvärtom, det är mycket spännande! Fast lite för spännande! För en som håller på LHC (Linköping) så är det helt enkelt för mycket ikväll. Vinner HV71 så blir det guld till dem och vinner LHC så får vi en chans till att vinna guld på söndag. Och det är ju det vi vill - vinna GULD!! Och LHC är verkligen värda det!!

De har kämpat så bra. Som det ser ut just nu så är det inte helt troligt. De har varken domare eller turen på sin sida. Spelet är det inget fel på ikväll. Tala om nervpirr... och det är just detta jag inte klarar av att titta på - jag stressar ihjäl mig. Då är det lugnare att skriva ett inlägg på bloggen.

En stor fan av LHC är sonen. Han sitter laddad varje match.
Tyvärr blir han lika knäckt när det går dåligt som glad när det går
bra för LHC - då förstår ni hur han mådde efter
kvällens match...när HV71 tog guldet...

Men det blir inget långt inlägg ikväll. Det är jag för trött för. Lite blommor och ljusfat blir i alla fall...


Så här när våren är på gång, eller rättare sagt har kommit, så blir jag extra sugen på blommor. Det är vi ganska många om, eller hur?
Hur som helst var jag inne på ICA och hittade denna söta S:t Paula. Egentligen är jag ingen fantast av S:t Paulor, men denna är väldigt söt...och vit!



Jag var också inne på blomsterlandet för ett par veckor sedan. Skulle titta om de hade ljuslyktan kvar som sonen vispade ner med innebandyklubban. Det var med gråt han bad om ursäkt. Det var inte så farligt sa jag till honom, men eftersom han hade klubban inne, trots att han vet att han inte får det, så fick han betala 60 kr som lyktan kostade. Tyvärr var lyktan slut så istället blev det två ljusfat för 14,90 kr styck. Söta va?! Jag tycker de är jättefina.


När jag ändå var ute och åkte så stannade jag till vid Plantagen när jag skulle hem. Där hittade jag "plättar i luften" vilken jag tyckte skulle passa till Kronan jag köpte i påskas. Jag hittade det samtidigt som jag köpte mitt fina våningsfat. De sakerna hittade jag i ett härligt växthus med både inom- och utomhusväxter, samt massor av fina krukor och inredningsdetaljer. Och grejer till trädgården. Det ligger vid Mantorp och heter Växthuset Mobilia. Det ligger precis vid E4:an så har du vägarna förbi är det värt att titta in.



Som sagt det skulle inte bli ett så långt inlägg, men det är visst svårt att låta bli. Nu måste jag gå och lägga mig. Klockan är tjugo i tre på natten. Tur att jag kan sova lite längre imorgon... Eller kanske inte..måste upp och städa...inget kul, men nödvändigt ont. Annars lär man hamna i Rent Hus...och vem vill det?? Inte jag i alla fall.

Tack kära ni för alla roliga, mysiga, rara och gulliga kommentarer ni lämnar. Det är så roligt att läsa!! De gör mig så glad!

Önskar er alla en skön helg!

Samlare är vi allihopa! ...eller?

När jag öppnar dörren till vårat uthus där vi ställer allt som vi tror oss ha behov av eller som vi faktiskt använder, så är det ett visdomsord som helt plötsligt blir väldigt klart för mig; "du kan inget ta med dig när du går".
Dessa ord är nu inte en förmaning till en tjuv, utan en påminnelse om att när vi dör så kan vi inte ta med oss någonting. Och just då, när jag står där i dörröppningen och tittar in i uthuset, så ringer de orden i huvudet och jag blir lätt matt.
Fy, vad grejer!!!

Vårt stora uthus som vi och hela släkten fyllt med grejer.
Titta i fönstren...så anar ni eländet.
Jag är en "kan-vara-bra-att-ha-människa" och även en "det-kan-vi-sälja-människa". Men, ska jag vara ärlig mot mig själv så använder vi knappt hälften av sakerna (om ens det) och få ändan ur och sälja dem....det händer inte!


Mindre saker kan få en att bryta ihop...vad gör man då inte när man ser detta?

Till mitt försvar dock, så händer det både nu och då att en del av sakerna kommer till användning. Och några av dem efter flera år i förrådet. Så det så!
Men nu är vi ändå i den situationen att vi står inför en ombyggnation av huset och om det ska kunna ske så måste vi rensa!

Om ni visste vad jag skjuter det framför mig...usch!! En anledning är just att det är mycket grejer, och då även andras grejer (det är fler än vi som insett hur praktiskt det är med stora uthus). Man vet inte var man ska börja.
En annan anledning är att jag och maken har helt olika åsikter när det kommer till att rensa. Han vill slänga rakt av, även om vi har användning för det senare. SLÄNG! - är hans paradord. Mitt är SPARA!

Även ni inser att det finns risk för konflikter här, eller hur?! Kommer sen min pappa ut och ska hjälpa till så säger han också SLÄNG, men märkväl bara om mina saker. Att hälften är hans och mammas i uthuset...det sägs det inget om. Det ska sparas. (??)
Alltså står jag inför ett dilemma....antingen rensar jag själv...eller så får jag ett utbrott och blir osams med hela familjen. Tror jag leker struts ett tag till...

...och stoppar huvudet i sanden.

Visst är det så till mans att vi har mycket saker vi skulle behöva göra oss av med, men sen finns också det där sakerna som ligger oss varmt om hjärtat. De saker som vi gärna köper fler av....som vi samlar på. Och detta börjar i tidig ålder...

Ta t ex min snart 8-åriga tjej - hon samlar på kapsyler, suddigummin och gosedjur. Samlade kapsyler gjorde jag också när jag var liten. Kommer ni ihåg de där Coca-cola-kapsylerna med text i. De som satt på de där snygga flaskorna som man sällan ser i butikerna längre... de samlade jag. Jag samlade filmisar, bokmärken, klippdockor m m. Listan går att göra lång och den förändrades med åldern. Visst har ni samlat också? Kanske gör ni det fortfarande?

Idag skulle jag vilja skicka iväg en utmaning. Jag vill att ni ska visa era svagheter som ni samlat på er under åren. Det kan vara riktiga samlarobjekt eller helt vanliga saker du fastnat för. Jag vill veta vad du samlar på idag. Vad är det du alltid letar först efter när du kommer till en loppis eller auktion. Hur kommer det sig att ni började samla på just den grejen?



Jag skickar denna utmaning till 3 stycken och de skickar i sin tur vidare denna utmaning till tre... Det ska bli mycket intressant att se vad som gömmer sig hemma hos er, kära bloggvänner.

Utmaningen går till:

Annie i Annalunda
Rosor hittar vi i din trädgård, men vad finns i dina skåp?

My lovely things
Tallrikshyllor vet vi är en av dina laster. Har du fler?

Peters Projekt
Ofta får man höra att det är mannen som vill kasta... men även han har väl sina laster...eller?

Själv ska jag visa er något som jag är riktigt svag för när jag är på loppisar och auktioner. Jag har några stycken, och jag skulle vilja ha många fler...men platsen räcker inte till.
Jag gillar vågar, men inte vilka vågar som helst. De nya elektroniska som avslöjar den förhatliga vikten göre sig icke besvär...men de där gamla hushållsvågarna som man hade förr när man vägde varor. De gillar jag!!!

Titta här...om du vågar....(he he, roligt va?)

Klicka på bilden för större bild...

Jag har fler saker som jag sparar på, men det visar jag en annan gång.

Så mina vänner, öppna skåpen nu och visa era samlarobjekt!

Jag vill till sist tacka alla som tittar in och lämnar kommentarer, trots att jag varit lite dålig på att förnya mig den sista tiden. Jag ska försöka bättra mig. Inte för att jag måste, utan för att jag själv vill. Hur som helst, ni gör mig glad!

Sköt om er och ha en härlig vecka!!

Titta jag vann!!

Idag damp det ned ett litet kuvert i min brevlåda! Sån't är alltid roligt. Särskilt när namnet är skrivet för hand. Detta lilla brev var från min kära bloggvän Annie. Oj, vad glad jag blev!

Ni som varit inne på hennes sida vet att hon hade en utlottning i förra veckan och jag vann ett av priserna. Fina nostalgikort...med text skriven på äldre svenska. Lite roliga faktiskt och jättefina!!



Här kommer de:

Läs texten på den sista bilden och föreställ er hur fort den bilen går... hm! På den andra bilden ovanifrån kan vi läsa om det stora nöjet för män på den tiden - att slåss!!?? Jag som trodde man uppförde sig förr... se där fick man.

Tack kära Annie för dessa kort. De är både fina och roliga!! :)

Blogging with a purpose!

Så var jag åter på fötter igen. Har legat ett par dagar i sängen - förkylningen blev till en jobbig hosta och så lite migrän på det... Det var en härlig upplevelse - INTE! Hosta och migrän är ingen hit kan jag säga. De rimmar inte med varandra.
Så desto skönare att vara tillbaka till livet igen!


Idag sken solen och värmde en frusen, förpuppad (känner mig sådan) Willewira. Det var skönt. Vill visa er en av mina rosor som jag väntar på...
Denna ros heter Mme Plantier och är en oerhört vacker buskros av sorten Alba.
Den är tålig och klarar även skugga. Växer ännu mer om man klipper den efter blomning och den går att använda som klätterros.
Jag köpte två plantor för att få en rikare buske - det hade jag inte behövt!
Ska visa er en bild till sommaren...WOW!

Jag tror det är fler med mig som har upplevt samma sak - att bloggen är en sfär full av uppskattning och värme. Ärligt talat så är det länge sedan jag mött så mycket av den varan.
Är det inte helt otroligt att här i bloggvärlden möter man människor som man aldrig träffat ansikte mot ansikte (vad man vet...), men som man snart tycker man känner sedan länge, som blivit en del av ens liv...

Och visst är det vackert, att lära känna människor som de är, utan fördomar och föreställningar som ofta följer när man för första gången lägger blicken på en människa. Fördomar och föreställningar som sitter på djupet och som vi inte är medvetna om.
Här möts vi istället själ mot själ och lär känna varandra för de vi är på djupet, eller åtminstone lite mer bakom vår yttre fasad. Visst är det spännande, och vackert!

Två av dessa underbara själar som har lagt sig som bomull kring mitt hjärta och delat med sig av sig själva är Annie och Synne. De har ännu en gång visat mig uppskattning och denna gång i form av en AWARD!! Tack mina käraste goaste vänner för den!! Ni är för gulliga!!! Och att ni fått redan fått den i er tur förstår jag fullkomligt - är det några som är värda den så är det ni!!

Nu är det meningen att jag ska ge den vidare till andra som jag tycker är värd den och här säger jag som många andra - oj, vad svårt att välja!!!
Dels har i stort sett alla som jag besöker redan fått den, dels så tycker jag alla värda den. För visst har vi alla en anledning till att blogga? :D
Därför är jag denna gången tråkig och ger den till alla som besöker mig, även du som är här för första gången!! Ta emot denna award och känn dig uppskattad! Det är du värd!!

En annan kär bloggvän, som många av oss lärt känna som en alldeles särdeles duktig konditor, är Penny från Pennyhouse. Till min stora glädje damp två av hennes små underbara, söta bakverk ner i brevlådan - jag hade beställt jordgubbsbakelser... Visst är de fina!!!
Behöver jag säga att dottern blev helt begistrad?

TACK! Käraste Penny för dessa underbara bakelser...

Skickar med lite bilder på tulpanerna som stod på vårt bord i förra veckan. Har sällan sett så vackra tulpaner!! Tyvärr kommer de inte alltid till sin rätt på bild...


Vilket skådebröd! Av dessa njöt jag i fulla drag... färgerna, formen...
De riktigt prasslade så där som friska sunda tulpaner ska göra. Mums, härlig mat för ögat!

När man tänker lite längre än blomman i vasen och inser hur många olika sorters blommor, växter, träd, djur, m m det finns...då riktigt svindlar det för en. Skapelsen/jorden är otrolig!!! Det är så stort att så små och ofta enkla saker som en blomma, insekt etc har en funktion, ett syfte...när det klarnar för en så är det lite lättare att inse att även du och jag också har en plats och ett värde här. En plats och ett värde vi borde ta på större allvar och inte låta oss nedvärderas eller styras av mänskliga faktorer, såsom utseendeideal, trender, karriärskrav etc. Du är du och du duger!

Oj, nu blev jag djup, men vad gör det. Någon gång ska också det ske... :)

Var rädd om dig, dina nära och kära, men även om allt skapat du har omkring dig. Du lever bara en gång...och livet blir vad du gör det till!

Och jorden blir till hur vi sköter den!! Var rädd om den, vi har bara en...

Därför källsortera mera!!

Sköt om er kära vänner!! PS. I nästa inlägg ska ni få en utmaning av mig...

Luras på rätt sätt- går det?

Det här inlägget skulle ha kommit den förste...men mycket har strulat för att det inte skulle det. Skam den som ger sig...bättre sent än aldrig...

Första april!! Vem ska man lura idag???
Usch, jag är förskräckligt dålig på att luras. Vilket man kan tycka är bra, men det håller ju inte när det är första april. Men ska man luras så ska ju vara bra "luringar", inte elaka eller helt uppenbara skämt. Dessa är inte helt lätta att komma på.

I vår dagstidning Corren (Östgöta Correspondenten) försökte de i dag lura i oss att Bergsrondellen, som ska byggas om, kommer innehålla fem smårondeller!! Nog för att vi kallas rondellernas stad, men ändå...hur dumma tror de att vi är??
Detta är ett ganska uppenbart skämt. Eller hur?



Så här ser en liknande rondell ut i Faketon i England...hm!

Maken spelade för två år sedan våra barn ett spratt. Första april inföll på en lördag, vilket gjorde skämtupplägget enkelt. Just den dagen var allt godis på ICA-affären gratis, sa han, och barnen sprang glada i hågen dit. Men i kassan visade det sig att det inte alls var så. Detta är snudd på ett elakt spratt. Till makens försvar så hade han följt efter och stod redo att betala (men det visste inte ju barnen).


Jag skulle verkligen vilja komma på ett bra spratt som gör folk glada. Men det är svårt. Jag menar, om ett spratt gör någon glad så är det ganska troligt att det ändå gör personen ledsen när det visar sig bara vara på skoj. Det är nog meningen att vi inte ska spela varandra några spratt. Eller hur?? Det är bättre att nöja sig med att göra varandra glada!

Något som ofta spelar oss ett spratt, vare sig det är april eller inte, är vädret. Förra året kände jag mig lurad hela sommaren. Och inte kan man luras tillbaka. Livet är orättvist ibland. :(

Det är då man kan tänka sig en långresa till Cypern...



Eller varför inte två veckor på Mauritius? Dit har jag velat åka i flera år...men när en resa för hela familjen ligger kring 100.000 - 150.000 kr (!!) då känns det bättre att drömma vidare.

Så här trevligt kan det se ut på Mauritius...

Alla resebilder kommer från Fritidsresor.

Det är tur man kan drömma. Då har man åtminstone kommit halvvägs! :)


Under tiden vi drömmer om ljuvliga platser kan vi hoppas att vädret lurat oss färdigt på en varm sommar och istället gör oss alla glada med vackert och varmt väder! Återstår att vänta och se....



Ha det gott alla vänner och luras lugnt!!!