Arbeta är lyx...och trädgården vaknar...

Just nu bara jobbar jag...och jobbar....hinner inte ens blogga...

Ibland känns det som om tiden flyger iväg och man har inte gjort något vettigt. Eller ja, arbetar gör man och det måste man för att få lön, men när det bara blir arbete och inget annat då känns det som om man inte gjort något. I alla fall så är det så för mig.
Särskilt när man sitter hemma och jobbar och ser huset "falla" samman med grejer och damm. Projektlistan växer sig lång och frustrationen bubblar...man vill göra så mycket roliga saker men tiden räcker inte till.

Egentligen ser jag det som en lyx att få sitta hemma och göra det man faktiskt tycker är jätteroligt - grafisk formgivning med betoning på webbdesign, men även tryckproduktion. Jag har haft turen att träffa två underbara tjejer som driver ett litet webbföretag där jag fick plats. Det jobbet har förändrat mycket i mitt liv. För vem vill anställa en sådan som jag?
(Observera att det inte är jag som inte tycker jag är värd något - jag vet vad jag kan - utan det är samhällets syn på dem som varit/är sjukskrivna.)

En liten cappucino i fikapausen är inte dumt...

Efter att jag gick i väggen (blev utbränd, fick utmattnings-depression och allt vad man kallar det) så lever jag med sviterna att vara ljud-och ljuskänslig, extremt stresskänslig, ha värk i kropp, m m . Det innebär att jobba i ett vanligt kontorslandskap inte är något för mig. Idag, vill jag tillägga. Jag har hopp och tro om att jag ska klara det en dag. Fast det hänger på hur jag sköter mig nu, om jag ska bli bättre sen.

Hur som helst, med de sviterna jag lever med så är detta jobb gudasänt. Bokstavligen! Jag kan nu sitta hemma och göra ett bra jobb i 4 timmar och vara nöjd med mig själv. Jag har lugn och ro. Inga telefoner som ringer (mer än min egen, men det är en telefon i taget). Inga arbetskamrater som avbryter mig (även om jag saknar fikapauserna och spontanta kvällar med jobbarkompisarna). Inga slam i dörrar. Et cetera... Och mina chefer träffar jag regelbundet, genom att ta bussen upp till Stockholm då och då, samt ha daglig kontakt via nätet.

En av förra sommarens kattunge-kullar.
Det är en lyx. Och det tycker barnen också. De kan gå hem från skolan när de slutar och de har en mamma hemma. Jag är yrkesverksam, men ändå hemma med mina barn. Det enda negativa är att lönen är låg, men just nu är det värt det.

Pappa borde också jobba hemifrån, tycker barnen. Men jag vet inte....öppna bank här hemma är väl inte vad jag vill....inte maken heller. Han tycker det är rätt skönt att åka iväg till jobbet. (Inte så farligt som det låter...)

Nåja, det mesta är toppen, förutom min arbetsplats. Den är under all kritik. Eller så är det känslan av att vara inklämd i ett hörn som gör att den känns så.

Jag sitter nämligen i ett hörn av matrummet. Jag ser fram emot att få huset tillbyggt då jag ska få ett eget arbetsrum. På dörren ska jag sätta upp en skylt "Tillträde förbjudet - mammas rum!" Det är vad barnen säger som sitt. :-) (Undrar om de går med på det...???)
Jag behöver nog piffa upp min lilla hörna lite...det tar ju ett tag innan jag får mitt egna rum...

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Är trädgårdssugen....och var inne och frossade lite på trädgårdsliv.se och titta vad jag hittade...







Det fanns mycket som satte igång shoppingnerven och fick plånboken att skaka och trädgårdsuget att öka...
En lång väntan...men snart...ska vi ha en dust igen - jag och kirskålen...snart är det killingtime!

(Ett litet tips om hur man får bort kirskål...)

Jag skulle bara slänga in en liten hej-på-er-alla-rad, men se hur det gick med det!
Ha det gott alla vänner där ute i cyberspace! Sköt om er!

Längtar efter att sätt mig ner och läsa era bloggar i lugn och ro.

Kramar Willewira

Meodifestival och lampkavalkad!

Nu har vi gjort det! Sett på melodifestivalen live! Visserligen var det genrepet, men det spelades in som om det skulle vara lördag, förutom att röstningen var en lottning.
I fredags gick Ainbusk och Frida Muranius gick till final i globen, Patrik Isaksson och Caracola gick vidare till andra chansen.
Hur det blev igår kväll det vet vi ju - BWO och Frida går vidare till Globen. Trodde nog att Patrik Isaksson skulle gå vidare till andra chansen, men icke...

Vad tyckte jag då? Motvilligt erkänner jag att BWO står i en klass för sig. De vet hur man gör hits, det är klart. Men jag gillar inte Bard. Jag uppfattar honom som en högst osympatisk människa (jag kan ha fel - jag känner honom inte). Gillar inte hans beteende att högt proklamera sina starka åsikter om andra och sedan själv bete sig så idiotiskt som han beskyller andra för att göra.
Hur sympatisk är man när man skapar en egen hat-klubb (med särskilt utvalda personer) och skickar e-post till varandra där de spyr galla över andra människor? Så illa dumt!!!



Ainbusk hade en bra ballad, men jag kan inte säga att jag kommer ihåg den. Caracolas låt lär bli en slagdänga som kommer gå varm på sommarens dansgolv, men något rikare textinnehåll kan man inte beskylla dem för. Fridas låt "Upp och hoppa" gillar jag. Den blir man glad av. Kanske inte någon låt jag skulle spela varje dag, men den kommer bli väl känd i fitnesslokalerna.
De övriga låtarna var bra, men ingen som riktigt fastnat i skallen. Måste säga att denna veckas omgång var ganska slätstruken när det gäller artister, förutom BWO som sticker ut lite grand. Nästa vecka har flera stora artister och jag tycker nog att Linköping kunde fått någon av dem...faktiskt.

Bäst var ändå Björn Gustavsson. På fredagkvällen fick han inte sjunga sin sång till Carina. De ville väl inte ta bort överraskningsfaktorn. Nej, han drog lite skämt om oss östgötar..och vår dialekt. Och den kan man ha roligt åt, faktiskt.
Björns största önskan var att bli rånad av en östgöte.
- Tänk er själva, sa han, hur trovärdigt är det när någon kommer fram till en och säger "ypp mä hännera". Hur rädd blir man då?
Ja, han har en poäng där... :-)


I torsdag sa vi farväl till Romeo. Arton år gammal fick han gå i graven efter att ha tjänat oss troget. Först mig, sedan vår familj, sen min bror och till sist mina föräldrar. Han kom till mig så röd, tuff och läcker. Avslutade sina dagar i lite sämre skick, men som sagt efter lång och trogen tjänst. Och nu har vi skickat honom till slakt - skrotslakt. Vår lilla Alfa Romeo...



När barnen är utflugna och det bara är maken och jag kvar då ska vi skaffa en ny Romeo...



Härom veckan var jag inne på Mormor RuthsAnns blogg och hon visade upp sina lampor. Jag lämnade då en kommentar om att jag skulle visa mina, men det har inte blivit av, förrän nu.

Min favoritlampa i huset är för tillfället vår lilla"kristallkrona" i sovrummet. Inte gammal, inte dyr och från IKEA, men söt tycker jag...

Kabeln ska sättas fast lite snyggare...

En annan lampa jag tycker om är vår lampa över köksbordet. Även den från IKEA. Den är höj- och sänkbar, vilket är bra.

På väggen skymtar ni hyllan som ska bli vit...

För flera år sedan, när jag bodde själv, sprang jag ofta på auktioner och där ropade jag bla in dessa två lampor, som idag hänger i vardagsrummet.



Ojdå, vad dammigt!

Med huset följde vår hallampa...



För att inte krocka med dörrarna på övervåningen fick hallen en sån här belysning.



Kökets lampor är inte så fantasifulla men funktionella. Det blev två av denna sorten.



Barnen kombinerar en IKEA-lampa av äldre modell med en disco-kula som skulle komma mer till sin rätt med spotlights.



Nu får det vara slut med lampor för denna gången. Vi är verkligen dåliga på belysning. Det är ofta alldeles för mörkt och tråkigt hos oss. Måste läsa på om belysning och ut och shoppa lite lampor. Särskilt till fönstren. Det ser mycket trevligare ut, både ut-och innefrån, om man har lite ljus där.

Ja, just det ja! Jag lovade ju att visa vad jag köpte som tröst efter min misshandel i vildforsen (se förra inlägget). Vi kom in till stan ganska sent, 17.30 närmare bestämt, så jag hann ju inte springa i flera affärer precis...
Jag hittade en affär som verkade lovande, Entre, tror jag den hette... De hade flera saker jag skulle vilja ha, som t ex ett trevåningsfat, vilket var alldeles för dyrt. Däremot hittade jag en litet glasfat med kupa till (till vilken jag inväntar en pernilla-bakelse), samt en ljusstake och ett runt ljus med spetsmönster.
Konstigt att man genast känner sig bättre när man fått shoppa lite...tur att jag inte kommer in till den stora staden så ofta. Åtminstone tycker min man det. :-)

Har inte hittat den rätta platsen för sakerna ännu...


Egentligen ska man torka rosor när de ser som bäst ut, men jag tycker de är så vackra att jag ville njuta lite mer av dem levande. Dessa är vita med en starkt rosa kant...Vackert? Bedårande vackert!



Hittade små scillaskott under syrénbuskarna... meteologerna säger att våren är här och det verkar inte bättre. Ingen kan vara lyckligare än jag!!!



Sköt om er alla goa människor som besöker mig och lämnar alla mysiga kommentarer. Ni förgyller mitt liv!

Kramar Willewira

Magplask och vattenstänk!

Aj,aj,aj,aj.....hela kroppen är mörbultad och öm. Vad jag har gjort? Badat.
?????? Ja, jag förstår om ni har huvudbry...Det skulle jag med haft om jag inte upplevt det själv.

Jag tar det från början...

Igår begav sig hela familjen och makens kusin från småland, till Gustavsviks äventyrsbad utanför Örebro. För dem som inte vet det så finns det ett äventyrsbad där. Barnen var eld och lågor och även jag, som egentligen inte är så förtjust i simhallar och badanläggningar pga av ljudet, tyckte det skulle bli kul.

Bild från Gustavsviks hemsida

De hade två stora rutschkanor, en lång en i en mörk tunnel och en som slutade som en tratt, dit barnen genast sprang. Och maken ska tilläggas - han älskar rutschkanor. Jag är inte så förtjust i dem. Vet inte om det är åldern, men all min äventyrslusta har runnit av mig sedan jag fick barn. Tänker väl som så att det är bra om en överlever... :-)

Hur som helst så tog jag det lugnt och simmade i stora "sjön", badade i utomhuspoolen och kopplade av i bubbelpoolen. Jag hade det lugnt och skönt tills sonen ville ha sällskap i vildforsen. Det är ett vildlandskap uppbyggt med kanor, tunnlar och mycket forsande vatten. Ser riktigt kul ut. Tillräckligt kul för att en gnutta äventyrslusta skulle vakna till liv hos mig.
- Kom, sa jag till sonen, nu ska vi ha kul. Vi gick upp för alla trappor för att bänka oss i första kanan ner i forsen.

Bild från Gustavsviks hemsida

Åhej, vad det gick. Vattnet var så strömt så att få ordning på kroppen med ben, armar och allt var stört omöjligt. Jag for omkring som en vante, dock inte lika mjuk, och slog i alla hörn och kanter som gick. Upp kom vi båda två i första avsatsen (där man hade chans att avvika och gå upp ur vattnet) och kände hur vattnet slet i oss. Sonen såg lite skräckslagen ut och hur jag såg ut vill jag inte ens tänka på.

När vi frenetiskt höll oss fast kom maken förbi och skrattade åt oss. Han bad oss vänta på honom tills han kom ifatt. Är han knasig, tänkte jag. Hur lätt tror han det är. Tills slut kom han och fick fatt på sonen som inte visste om han skulle fortsätta eller inte. Men med pappa som "ankare" kände han sig tydligen tryggare för de åkte iväg.

Bild från Gustavsviks hemsida

Näe, jag ska inte banga ur tänkte jag och släppte taget om den sten som jag förbrilt hade hållit mig fast i. Iväg for jag och hamnade baklänges med benen rätt upp i vädret. Jag slog i min redan vrickade fot i en kant och huvudet i en annan. Vattnet yrde omkring mig och till slut droppade jag ner i andra avsatsen (där man också kunde gå upp ur vattnet - varför gjorde jag inte det??).

Nu började jag få lite panik och det tog en lång övertalning från mig själv att sätta mig i sista forsen för att åka ner. Eftersom vattnet har sådan kraft har man inte en chans att sätta sig i postition och åka värdigt ner på baken. Nejdå, här åker man på magen framåt för att sedan snurra runt och åka på magen med fötterna först och sedan snurra runt och hamna på ryggen och sedan ner i sista poolen. Där man för övrigt hamnar i en virvel av vatten som gör att det tar flera sekunder innan man kommer upp. ALDRIG MER!!!! ALDRIG!!!

Idag kan jag knappt röra mig, så ont har jag i hela kroppen. Jag har insett att man är för gammal för sånt där som vildforsar och kommer hädanefter hålla mig till den varma bubbelpoolen och det härliga utomhusbadet. Det sistnämnda gav mersmak. Håller på med operation övertalning på maken. "Tänk vad mysigt vi kan ha i en vedeldad badtunna..."


En badtunna från Badatunna.se...

...eller en spa-pool från Sundance-spa.se det vore något...

Vi får väl se om övertalningen går hem...

Ha en skön kväll!!

Kramar Willewira

Ps. Jag shoppade lite som plåster på såren, men det visar jag nästa gång...

Tänk vad sånt värmer!!

Ifall det undgått någon så var det Alla hjärtans dag igår. Nej, jag trodde väl att alla förstått det. :-)
Egentligen är det ju dumt att man ska behöva ha en dag för att visa uppskattning och att man tycker om varandra. Det är sådant man borde göra varje dag, eller hur?
I och för sig tror jag vi alla gör det lite då och då, men vi borde göra det oftare. Varför? Därför att man mår så bra när man känner sig uppskattad och älskad.



Mina små änglar kom hem med egenhändigt gjorda hjärtan. Fint inslagna i silkespapper. De var så stolta och som förälder blir man varm långt ner i hjärteroten. Åh, vad man uppskattar att de tagit tid och format dessa hjärtan med sin små händer, målat dem och i dotterns fall även lagt glitter på och skrivit små kärleksord. Allt för att göra en glad. Puss på dem!



Själv hann jag inte iväg till fina blomsteraffären utan gick och köpte en krukros till maken på ICA. Den blev jättefin tillsammans med de två hjärtanen.



Maken själv kom hem med en vackert inslagen ros. (Att kortet inte var påskrivet och låg i jackfickan - det får man inte bry sig om.) Den var så vacker och fick stå på paradplats i vardagsrummet. Bredvid den fina bysten som jag köpte i Paris för 11 år sedan. (Skrev "min fina byst" först, men det kan ju missuppfattas...)

Jag hade besök av ett par mammor från sonens klass igår eftermiddag. Vi hade pratat länge om att vi skulle träffas för att få umgås lite. Men som vanligt drog det ut på tiden. Igår blev det äntligen av. Jag bakade semlor i form av hjärtan. En idé jag stulit från Älskar sött som hade gjort så fina semlor. Tyvärr glömde jag mina i ugnen så de blev lite mörka, men de var goda ändå.

Vi smaskade även lasagne och ananaspaj med glass under kvällen. En riktig frossarkväll. Får hålla mig från allt gott ikväll istället. Det blir sallad och grönsaksdip. Lika gott det!

Solen skiner idag och gör mig så glad! Oh, vad jag längtar efter våren!! Att den är på väg märker man av att snödroppar och vintergäck dyker upp i trädgården.
Snart kära vänner, snart kan vi gå barfota i gräset igen....

Sköt om er och ha en riktigt bra dag!!

Kram Willewira


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Kolla in detta som kom på min mejl idag!! Visst är det fantastiskt!!


Man kan måla med sand och pulver!

Gör om det om ni kan!
Kram igen!

Hjärtehälsningar!

Solen skiner och vårkänslor kommer...passar bra en dag som denna!
Är så glad över alla som hälsar på hos mig och vill därför visa min uppskattning...




Ha en bra dag och visa varandra lite värme och omsorg!
Kramar Willewira

Vardagsrum och drömmar!

Idag tänkte jag bjuda in er i vardagsrummet. Rummet vi inte rört när det gäller renovering.
När vi flyttade in i huset så såg det för bedrövligt ut överallt, utom i vardagsrummet - det var helt okey. Däremot de andra rummen...Köket var litet, toaletten ännu mindre och under trappen, nålfiltsmatta i hela huset (utom kök och vardagsrum)fruktansvärda tapeter m m.


Vardagsrummet var det rum som gick att ha som det var och så har det förblivit. Med åren har jag ändå kommit att tycka att rummet är alldeles för mörkt, trots att det ligger åt söder. Tapeten är en linblomsgrön väv, taket är kantat av en dekormålning som går i vinrött och grått. Murstocken är målad i grönt med rosa blommor och har en hylla av svart marmor.



I stort sett gillar jag rummet förutom tapeten som jag vill ha ljus, med stråk av grått/silver i. Jag har länge velat göra om, men eftersom vi ska bygga till och det troligtvis medför att vi tar bort en dörr och flyttar den andra så är det inte stor idé att göra så mycket nu. Fast ska jag vara ärlig så är det svårt att vänta...

Ungefär så här hade jag tänkt mig.
Jag vill också ha en vit murstock med en liten kamin som sprider den värme som vi så ofta saknar i detta rum. Vi har element, men torpargrunden under gör att golvet är iskallt och när vintern håller sig kring nollan (som i år) så blir det gärna lite rått inomhus. Inte mysigt!!

Det fulaste jag vet i ett vardagsrum är en stor hyllsektion full av grejer. Gissa vem som har en sådan - VI!! Faktum är att jag har tagit bort en sektion för att minska känslan av att bli överfallen av en hylla när man sitter och tittar på tv.
Men den är fortfarande fruktansvärd.
Observera de stora högtalarna längst upp - snacka om att känna sig övervakad. Är som två stora ögon - "VI SER DIG"! Det blir till att investera i små nätta högtalare, som går att gömma, så fort vi byggt till.

Ni ser ju hur fruktansvärt fult det är med en stor hyllsektion.
Lägger ni märke till att vi håller på att städa? Man kan skymta dammsugaren... ;-)


Mot denna väggen skulle jag vilja göra en lång skänk med gamla fönster som dörrar och med ett snyggt tyg innanför fönstren. Därinne skulle man kunna gömma alla spel, video- och dvd-filmer, cd-skivor etc. Ovanför vill jag ha en platt-tv, inte så snyggt men den tar mindre plats när den hänger på väggen. På väggen vill jag också ha några hyllor där de böcker man återkommande läser i kan ligga. Och sedan vill jag ha en tavla på väggen, gärna av Lina Gardelid. De är underbart vackra, särskilt den med änglavingar.



Våra soffor vill jag inte ens ta en bild på. De är endast 12 år gamla, i brunt skinn och var svindyra när vi köpte dem, men är idag nedsuttna och väldigt slitna efter småbarnsåren och några katter som undersökt kvalitén med sina klor. Här skulle jag vilja ställa en stor, lite svängd soffa i vitt eller grått tyg. Till sällskap får den ha två öronlappsfotöljer med varsin fotpall. Kanske att en schäslong kan få plats också, vi får väl se...

De här kanske vore något, i vitt eller grått...Kommer från Norell möbler.

Det stora trärena skåpet är från 1700-talet. Det stod i många år hemma hos mina föräldrar i källaren, trasig och med flagande målarfärg. På den tiden skulle ju all färg bort och så blev det. Har varit på gång att handla beslag, men de ska ju vara från 1700-talet och de hittar man inte var som helst. Har du något tips?



Vi har ytterligare ett skåp från 1700-talet, men det är svartmålat och dekorerat med guld någon gång på 20-talet, tror jag. Det var ju modernt då. Fy skäms på er säger jag! Hade velat ha det som det var. Likaså golvuret med en visare har de målat svart. Vet inte exakt årtal på uret, men det har säkert ett par hundra år på nacken. Både skåp och ur har jag fått med mig från föräldrahemmet.
I vår bekanstskapskrets har man väldigt roligt åt alla mina (idag våra) skåp. När vi gifte oss så hade man gjort en sång om alla mina skåp. Och ni kan tänka er alla stön som hörs när vi frågar om hjälp vid flytt. Det är rena rama turen att ingen brutit ryggen.



Slagbordet vid fönstret kommer från min morfars barndomshem. Det är från 1800-talet och väldigt slitet. Alla reglar under bordet är trärena och urgröpta från slitaget av skor. Tyvärr är det ganska vingligt och vi har försökt laga gångjärnen, men hålen är så utslitna att det inte fastnar. Innan jul så testade vi med att göra en gegga av lim och sågspån och fyllde hålen. Därefter fick det torka innan vi på nytt borrade nya håll. Det har fungerat hjälpligt, men vi får nog vända oss till en yrkesman som kan hjälpa oss.
Stolarna är en del av en större möbel och kommer från makens farföräldrar.



Pianot var min mormors och på det spelade hon så ofta hon kom åt. Jag kan se henne när jag vill. När pianot stod hemma hos mina morföräldrar så hängde över pianot en tavla av Jesus på Oljeberget och så gör det hos oss också. Men vi har skippat paraden av släktfoton som brukade stå ovanpå pianot.



Det är ofta man hör om folk som byter ut hela sitt bohag för att köpa nytt. Det är säkert jättekul, men inget som jag skulle kunna göra. Det ligger för mycket minnen i våra möbler, för mycket historia. Och det är en annan sak som gör en möbel levande - att det finns historia om andra människors liv i det. Det är väl också det som göra att jag drar mig för att måla våra möbler vita...hur snyggt jag än tycker det är. Det känns som om jag målar bort deras avtryck i möblerna.

Nostalgisk?Ja, ganska...faktiskt...men det är inget jag skäms för. Tvärtom, det är miljövänligt att återanvända släktens gamla möbler. Så med det är vi väl rätt hippa egentligen, eller vad säger ni??


Tack för att ni finns! Ni förgyller mitt liv! Som tack bjuder jag på lite blommor...



Ha en skön tisdag!

Kram Willewira

Oh, vad jag blir glad!

Tack snälla Monika i Mitt i min villervalla för denna utmärkelse! Jag blir så glad att någon uppskattar det jag skriver. Verkligen!

Jag skickar denna utmärkelse vidare till:

Annalunda
Annies sida andas av harmoni och det får mig må så bra när jag besöker den. Sen har hon så fina bilder...

Blåbär och annat snadder
Synne är en underbar människa som bjuder på sig själv på ett härligt sätt. Jag gillar när man kan skratta åt sig själv...och sen visar hon en sida av Norge som är underbart vacker - naturen.

Vanilladreams and humblebees
Denna blogg har jag nyss upptäckt och gillar den för att den påminner om just vaniljdrömmar. Den är riktigt sockersöt och gullig och lite av en prinsessdröm.
Härliga foton som förstärker prinsess- och romantikkänslan.

Det är svårt att ta ut några bloggar som jag gillar extra mycket, eftersom jag gillar så många. Så alla som besöker mig och läser det här, ta åt er av utmärkelsen.

Jag vill tacka er alla för att ni besöker mig och lämnar era spår i min blogg. Det är så roligt. Förlåt mig om det tar ett par dagar att svara er, men jag försöker hinna med er alla. (Hur de som har 100-tals, 1000-tals, besökare hinner svara, det förstår jag inte. Men det kanske de inte gör heller... =).)

Kramar Willewira

Fönster - en överskattad detalj!

Igår gick luften ur mig. "Jag orkar inte..." tänkte jag.

Vi hade besök av en byggare som gick igenom vår ritning med oss och frågade hur vi tänkt oss. Man blir ju inte annat än matt, men att nån har råd att bygga idag är ju underligt?!
Eller egentligen har man nog inte det - det är banken som har råd. :-)

Hur som helst, gick vi bl a igenom vilka fönster vi ville ha. Jag vill ju traditionella fönster (el allmoge/kultur etc) som är hängda, med spröjsar och hasp, samt energisnåla (inte visste jag att de går på ström??? He, he, bara skojar...) och lättvättade. Om det nu finns sådana fönster?

Det är sådan här fönster jag vill ha.
Foto: Karlsonshus

Nu är det så att tycker jag att fasta spröjs är mycket snyggare än löstagbara, men då blir det också dyrare och jobbigare att tvätta. Så vi är i ett dilemma, eller jag rättare sagt. Min man, ekonom som han är, kan med lätthet ta vridbara utan spröjs bara för att det är billigare. Jag däremot får rysningar bara jag tänker på det.
Fast när jag insåg att vi enligt vår ritning skulle komma upp till drygt 20 fönster, inklusive de befintliga, då blev jag lite betänksam... Behöver vi fönster överhuvudtaget?? Är de inte överskattade! Vi lever ju i mörker ändå, 6-7 månader om året.

Jamen, tänk er själva! 20 x 7-8000 kr/fönster är omkring 160.000 kr!!!
Låt bli fönstren, skaffa lampor och köp dig istället en solsemester varje vinter. Det låter väl inte så dumt? För 16.000 kr om året kan du få en rätt trevlig resa och om 10 år så har du säkert råd igen att investera i de där fönstren du ville ha. Bra idé va?!
Jag menar, på sommaren har vi ju ljust natten igenom...

Foto: Allmogehus

Nävars, klart man ska ha fönster. Men var hittar man bra, tåliga, billiga, stilenliga, lättvättade fönster som man inte behöver måla, men inte heller är av plast. Säg mig det, den som kan?
Eller tipsa mig om en bra fönsterleverantör med bra priser - det kanske är en lättare utmaning... :-)



Ni får inte tro att jag tappat sugen - nejdå. Jag tröstar mig med att ögonshoppa.
Danmark är ett härligt land - framför allt för den shoppingsugne...

Klicka här så får du se!



Vill bara säga det att jag uppskattar er mycket att ni kommer och hälsar på mig och dessutom skriver några ord. Det är jättekul!!
Hade aldrig trott att det skulle vara så roligt att blogga och att man skulle lära känna så många härliga människor. Många kramar på er allihopa!!

Vi hörs igen!
Sov gott!

Kram Willewira