Blommor och mod.... och stolta föräldrar!

Efter en välbehövlig paus, då jag dagligen jobbar vid datorn, samt bloggar och skapar vid densamma, är jag tillbaka med sinnet full av sol. Vårtrötten tycks dröja sig kvar...men den sipprar väl ut så småningom...och jag blir som kalven på grönbete...


Vi var och köpte jord härom veckan och dottern följde med till Blomstertorget (det bästa stället i stan vad det gäller kvalitet på plantor och växter... Plantagen - släng dig i väggen!) för att inhandla detta. Detta till löftet att hon skulle få köpa en egen blomma ska jag väl tillägga.
Hon gick där och valde...och valde... och valde... Till slut sa hon helt uppgivet "Mamma, jag kan inte välja! Det är för många fina blommor!" I min tanke tänkte jag att nu kanske hon förstår varför det tar så lång tid för mamma att välja sina blommor. Jag kan nämligen gå där i timmar...om jag inte har några barn med mig, vill säga...de protesterar efter fem minuter.



Till slut fastnade hon för en trädgårdviva - en gul sådan. Gul råkar nämligen vara hennes älsklingsfärg. "Gult är fult" säger de i hennes klass, men hon säger "Nähej, gult är kult!"
Själv tycker jag det är roligt att hon vågar stå för sin smak och vad hon tycker om. Samtidigt får jag trösta henne ibland då hon tycker hon känner sig annorlunda då hon inte har rosa som älsklingsfärg...
Kan inte låta bli att tänka hur det kommer sig att vi måste vara som alla andra...?
Är det inte mångfalden som förstärker alla olika smaker och tycken. Om allt var på ett enda sätt, om det såg lika ut överallt - då skulle man ju inte se det till slut.
Eller hur?



Dottern har ganska nyligen upptäckt hur kul det är att så. Förra året sådde vi solroser i en kruka. I år har de sått plantor i hennes klass för att sälja på vårmarknaden nästa vecka. Denna nyupptäckta fascination över växtkraften ledde till att hon även passade på att köpa lite blomsterfrön på samma gång som sin planta.
Hon köpte lite luktärtor, blomsterskära och blandade frön till blommor som fjärilar tycker om. Fjärilar ligger henne varmt om hjärtat. De är ju så vackra!


Något annat som ligger henne varmt om hjärtat är hennes gossedjur. Alla har de olika perioder av uppmärksamhet och de blir bara fler och fler... Men vad gör man som förälder om det är det enda hon vill ha? Eller har varit det enda som hon vill ha...
På listan till nästa veckas födelsedag så har det utökats till 23 saker!!!
Högst upp ligger en sparkcykel, ta hål i öronen och en kamera. Hon har precis upptäckt hur kul det kan vara att fotografera. Se vad jag hittade i min kamera när jag skulle ladda ner mina bilder...





Var hittar de sitt mod, våra kära barn? Kan inte minnas att jag hade detta mod när jag var lika gammal - åtta år.
Tänker på dotterns mod förra veckan då hon inför hela skolan (14 klasser, fsk-6) uppträdde helt själv på scen. Hon dansade och mimade till låten "Upp och hoppa" med Frida. Hon var så duktig! Visst, hon mimade inte helt rätt hela tiden och dansen kunde säkert haft en bättre korreografi. Men vad hela världen! Hon är 8 och upptäcker livet. Kraven om perfektion får ligga och vila i många år till..hoppas jag!



I sådana här stunder inser man hur fort tiden går och att det inte var länge sedan hon låg däruppe i sin låda på BB med den lilla kaninen i hörnet. Kaninen hon fått av morbror P. Det var som igår... idag planterar hon egna frön i kruka... imorgon tar hon studenten...

Hej och hå! Håll i hatten annars går livet dig förbi!!

Sköt om er alla!!

(Detta inlägg var inte menat som skryt över mina barn, i detta fall min dotter, utan en reflektion över livet. Hur det är att vara barn, att upptäcka och våga saker... Sådant som man många gånger glömmer ju äldre man blir.)