Award, tävling och annat smått och gott.

Hallå på er goa vänner!

Här lever man i dimman av förkylningen...snurrig och vimsig och snuvig. Men jag har tro på bättring inom ett par dagar. Dessutom har jag märkt att jag har sällskap av många när det gäller virusangrepp i det mänskliga systemet. Det är ju i och för sig tråkigt, dock lite mindre ensamt.


Så här kan ett "avian flu virus" se ut. Ganska vackert egentligen...synd att det inte känns lika vackert.

Ju äldre man blir desto mindre beroende blir man av vad andra tycker och tänker. Minns ni den "ågren" man kunde ha i tonåren för att man inte hade rätt märke på jeansen eller tröjan? När jag växte upp så skulle det t ex vara Puss&Kram-jeans eller Lewis 501, samt pringle- eller lacost-tröjor. Hade man något annat så kände man sig klart utanför.

Tänk att man än idag kan köpa Marilyn-jeans på Gul & Blå. Det gjorde jag för 30 år sedan!! Och rutiga pringletröjor och pikétröja från Lacoste. Helt otroligt!! Och de kallar modet föränderligt???


Idag skulle inget få mig att köpa ett märke därför att alla andra har det eller för att det är inne. Och det gäller definitivt denna dator, trots att den är av ett fint märke - Bentley. Nu skulle jag inte ha råd med den i och för sig (135 000 kr), men om vi bortser från det så är detta bland det fulaste jag sett.


Är det en necessär, eller??

Hellre fick datorn se ut så här, om den nu tvunget måste se ut som en väska...



~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Awards är en härlig företeelse i bloggvärlden och alltid lika rolig att få. Goa Annie har förärat mig en sådan idag och jag blev så glad!!!! Tack Annie - du gjorde min dag!!!



Naturligtvis vill jag dela med mig av den till någon annan som jag hoppas blir lika glad som jag. Jag har valt ut några av de bloggar som jag finner glädje i och som inspirerar mig ständigt...Naturligtvis får ju Annie den tillbaka... Men övriga som får denna utmärkelse är:

Fint hemma
Zäta
Hemma på landet
Änglahem
Violas romantiska hem
Mon Unique
Lotten vita och gröna
Moas gård

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Atelje Annorlunda har en TÄVLING!!
Passa på och var med på den. Hon har mycket fina priser!!

Klicka på bilden och du hittar dit!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Annie hade även gjort en utmaning som hon skickade vidare till den som var hågad. Och det var jag:

5 saker i garderoben:
Slitna t-shirts, slitna tröjor, Slitna underkläder, nya underkläder, nya toppar och strumpor med hål vid fotknölen (är det någon mer som alltid får hål där?)

5 saker i frysen:
Broccoli, kyckling, köttfärs, glass, och olika sorters kryddor

5 saker i bilen:
cd-skivor, solglasögon, godispapper, leksaker och penna

5 saker i handväskan:
Plånbok, hårborste, huvudvärkstabletter, läppglans, husnyckel

Och jag säger som föregånde utmanare att ta dig ann denna, du som känner att du vill.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~



Vill därmed säga tack för idag. Vill också tacka alla för era underbara kommentarer. Det är så trevligt när ni tittar in till min täppa och även skriver en liten kommentar.
I nästa inlägg så ska jag visa vad jag fyndade på auktionen jag var på ikväll...

Sköt om er och ha en underbar onsdag!

Bloggvänner, höstblommor och herr förkylningsvirus

Jag som trodde att jag motat Herr förkylningsvirus i dörren förra helgen släppte helt oförhappandes in honom igår kväll. Fy mig!!
Nu sitter jag här med en snorig näsa, dimmigt huvud och en röst som Louis Armstrong i Hallo Dolly (förutom att jag inte klarar av att sjunga) och försöker vara kreativ. Hur det går märker ni...

När det gäller föregående inlägg och raggningsförsök via mejl så har det visat sig att det är ett spam. Det kändes faktiskt skönt, men får mig ändå att undra hur man överhuvudtaget kan tänka sig ragga via massutskick. Jag menar... vad gör man med 1000 svar???? Eller fler??
Om man nu får något vill säga...
Ja ja, inte mitt problem...men inte vill jag ha flera mejl av det slaget. Nej tack!

Jag vill verkligen TACKA ALLA för er ert stöd!! Och hjälp! Annie var så gullig och hjälpte mig kolla upp om jag fanns med på Lunarstorm och det fanns jag inte. Tack och lov!! Tack Annie, du är en underbar vän!

I tisdags var jag till Stockholm via jobbet. Hade träff med mina chefer. Alltid lika trevligt. Sitter man hemma och jobbar så blir varje träff med arbetskamraterna ett efterlängtat ögonblick. Man vet att uppskatta dem. Hur många uppskattar sina fikastunder på jobbet? Säkert många, men faktum är att många tycker de är ovälkomna avbrott i arbetet. INTE JAG!! Mina träffar med arbetskamraterna sker ca 4-5 gånger om året. Blir dock lite längre en en fikastund...

Blomsterfägring i Gamla Stan...

Denna dag var lite roligare än vanligt. Jag var på en blinddate med en bloggvän!!! Äntligen skulle jag få träffa denna trevliga, roliga, spirituella och charmiga person bakom bloggen Ranas Horisont!! Och vet ni, hon var minst lika trevlig och rolig osv.... som jag trodde!
I ca 3 timmar satt vi och bubblade om allt möjligt tills hon blev uppenbart nervös över om jag skulle hinna med bussen eller inte.
(Får hoppas att det var av den anledningen hon blev nervös...och inte av att jag pratat sönder henne.)

Rosor till er alla!

Har sagt det tidigare och säger det igen - Bloggvärlden rymmer så mycket härliga människor och att få träffa dem är en ynnest. Tyvärr så brann mötet med Annie inne förra helgen då min dotter blev sjuk. Men, jag ger inte upp så lätt... (hoppas du inte ser det som ett hot, Annie..) ;)

Min förkylning leder inte till så mycket inlägg idag, men lite bilder vill jag ändå bjuda på. Var inne på Blomsterlandet härom veckan och köpte några ljusstakar i glas. Tyckte de var fina i spisvalvet. Eller vad säger ni?





Till sist bjuder jag på lite David Cook, årets vinnare av American Idol. Han har en sån där raspigt skön röst som jag gillar...Detta är från hans skiva...Lyssna!

Önskar er alla en skön lördagkväll och fortsättning på helgen!

Sköt om er raringar!

Jag har blivit kapad!!

Igår hände något märkligt. Jag fick ett mejl, vilket i sig inte är så märkligt för det får jag flera gånger om dagen. Nej, jag fick ett mejl från en tjej som var intresserad av mig och ville ha kontakt. !!!!!?????

Det märkliga var att hon skickat till willewira-adressen och att hon sett mig på Lunarstorm. Och ännu märkligare är att jag har aldrig varit på Lunarstorm och är således inte registrerad där.

Då är frågan...
1. Vem har registrerat sig som mig och använt min mejladress?
2. Vad har denna person skrivit om mig?
3. Vilket foto har denna person använt?

Antagligen så har man utgett mig för att vara lesbisk, vilket jag inte är, och trott att det ska åsamka mig besvär. Säkert finns det någon som kommer oja sig och undra, men de som känner mig vet att jag är så hetero som man kan bli. Vilket jag i sig inte lägger någon värdering i, bara så ni vet. Jag bara fastställer faktum.

Som tur är så har jag aldrig ställt upp på nakenbilder. Något positivt i det hela.
Faktum är att jag ställer sällan upp på foto... Men hur det än är så känns det inte bra att någon annan använder sig av mitt alias och mejl(!).

Nu är det säkert någon människa som innerst inne inte mår så bra som tycker att nu ska hon/han göra livet surt för någon annan. Någon annan som man kanske retat sig på. I detta fallet så är det jag som på något sätt sticker i ögonen på denna person. Vad jag gjort eller sagt, eller inte gjort eller sagt, vet jag inte.

Min strävan är att vara en människa som ser till det goda i livet och hos människan. Att försöka sprida värme och omtanke. Ibland lyckas jag och ibland inte. Men framför allt vill jag inte utsätta andra människor för obehag. Varför skulle jag det?? Vad ger det mig för glädje att se någon annan må dåligt?
Ingen!!! Mitt status que blir inte bättre för det.

Nåja, om det är någon som är med i Lunarstorm så får du gärna kolla upp Willewira och se vad det står om den personen där. KOM IHÅG att det inte är jag!!
Är det något fruktansvärt så ska jag kontakta dem så de raderar det kontot.

Till er som håller på med sånt här - VÄX UPP! Stå för den du är och utsätt inte andra för dina hyss. Och mår du dåligt...det finns faktiskt terapi.

Till er andra som är inne på Lunarstorm. Den Willewira som är där är INTE jag.

Återkommer snart som möjligt med ett trevligare inlägg...

Sköt om er alla så länge!!

Tillägg: Annie har varit så jättego och kollat upp om jag fanns med på Lunarstorm och det gjorde jag inte. Hon har fått ett liknande mejl så troligtvis är det ett spam. Märkligt sådant!
Jag är lättad, verkligen! Samtidigt vet vi ju alla att sånt här förekommer... och det är inte roligt. Men nu lämnar jag detta för att ladda upp för helgen istället! Ha det gott alla!! Och tack Annie!!

Livets mosaik och en premiär

Ni har väl inte missat PREMIÄREN av

GALLERI RANAS HORISONT?

Om så är fallet, besök den genast.
Rana är en genuint duktigt konstnär som med penseln bl a förmedlar livslust, kärlek, hetta, svalka, kvinnan i sitt vackraste tillstånd, m m.... Penseldrag som berör.
Du måste se för att uppleva!

Rana, jag är sååå fängslad av din konst, din gåva!!
Lycka till med ditt galleri!!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Inget kalas, ingen träff med bloggvän, sjukt barn och en begravning. Låter som en ganska sorglig helg och det har den väl delvis varit. Men även stunder av glädje...

Jag och dottern fick stanna hemma från festen då dottern inte hade orken att mota förkylningen dörren. Idag sitter hon i soffan och hostar konstant. Jag som nästan alltid drabbas av en djupgående hosta när jag blir förkyld vet hur jobbigt det är... Som tur är så känner jag mig inte sämre, utan går mest omkring med en känsla av att det är något i kroppen. Förhoppningsvis så stannar det vid det.

Igår hade vi vår begravning av Daisy - vår kära lilla goa katt. Det är tredje gången barnen är med och begraver en katt. Varje gång har vi lagt katten i en låda som fått stått framme en stund så vi kunnat klappa, prata med och ta farväl av det lilla djuret. När vi lagt på locket har de fått skriva sina hälsningar på locket.
Jag har upptäckt att detta har varit mycket bra för deras sorgeprocess. Det har blivit lättare för dem att bearbeta sin sorg. Så jag kan varmt rekommendera detta till er alla som hamnar i samma situation. Ta tid på er för att ta farväl av ert djur.
Man märker också på ett påtagligt sätt hur barn sörjer - det kommer i intervaller. Ena stunden är det skratt och stoj, för att nästa sekund börja gråta hejdlöst. Sen är det bra igen. Tills nästa sorgestund kommer.

Nu vilar våra katter under rosenhagtornen. Ogräset har tagit över, men vi ska göra i ordning med skuggväxter, blommor och sten. En liten minneslund....

När dotterns förra katt Julia, mamman till Daisy, dog i november förra året så tog det väldigt lång tid för henne att komma över det. Hon gick ofta ensam i skolan och ibland grät hon. Det var inte så lätt för hennes vänner att hänga med alltid. Men, sorgen har sin egen tid. Denna gång så vet jag att hon är minst lika ledsen, ändå märker jag en skillnad. Hon är mer bekväm med sin sorg och inte lika rädd för känsloutbrotten. Hon vet vad hon känner och att det blir lättare med tiden.

Alla som har och haft ett husdjur vet ju hur snabbt man fäster sig vid det. Den kärlek och glädje som djuret ger är en enorm känsla och man får lära känna en liten personlighet. Den som säger att djur inte har någon sådan vet inte vad de talar om. Vi har haft fem katter och alla har de varit olika.

Jag vill därför tacka alla som lämnat stödjande och uppmuntrande kommentarer - det betyder enormt mycket!!! Ni är underbara!!

Nu har vi en kisse kvar i huset och det är vi enormt tacksamma för... Låt oss presentera KAJ!

Sonen med sin katt.

Hemma går han under namnet KajBullen - han är stor, han är lurvig, han är rund (men inte tjock) och han är cool. Han är KajBullen.
Han kallas också ICA-Kaj. Han gillar nämligen att gå bort till affären och hälsa på folk. Ibland går han även in i affären hoppar upp och sätter sig på glassboxen. Det är väl mindre populärt hos ägaren och av oss. Lite pinsamt skulle jag vilja säga...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Läste ett inlägg nu på morgonen som verkligen får en att undra om människan är mänsklig...?????
Läs här!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Å andra sidan fick denna artikel mig att se kärleken hos människan...!!!
Läs artikeln här!
..Och deras blogg här!


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~




~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag hoppas och önskar att er tisdag får bli en dag fylld med nya upptäckter och glädjeämnen. Var rädda om er!

Vår älskade Daisy är borta...

För ca 1 timme sedan ringde telefonen... Jag fick ett liknande samtal för snart ett år sedan. Lika hemskt båda gångerna. Då var det vår katt Julia som blev överkörd. Idag var det Daisy, Julias dotter.

Hon hade precis varit inne och ätit. Sprungit ut igen. Och nu borta...

Tyvärr är det en risk man får ta som kattägare och man vill att katten ska få springa ute - den kan bli överkörd. Jag lägger inte någon skuld på föraren, han kunde inget göra. Katter är snabba. Inte lätt att bromsa då. Jag är däremot väldigt tacksam för att han ringde oss. Också tacksam att det gick fort. Men, inte blir man mindre ledsen för det.

Jag och barnen har suttit och gråtit och kramat varandra. Vi har lagt vår lilla bebis i en kartong på en röd handduk. Ikväll ska vi ha begravning. Vi väntar på att maken/pappa ska komma hem. Även han kommer bli ledsen...

Det gör ont... Instämmer i dotterns ord: "mitt hjärta är krossat".

Sov gott lilla vän!

Hälsa din mamma Julia, Missan och Lurve i katthimlen.
Vi älskar dig!

Hej och hå, vad karusellen går!

Karusellen i huvudet, alltså. Fast det är jag, maken och arkitekten som åker med. Inte Andersson, Pettersson och Lundström...


Sedan mötet med arkitekten igår så snurrar det runt tankar och bilder i huvudet om vartannat. Efter tre timmars gnidande av geniknölar och idéer mot varandra så var jag helt slut. Frågade maken om han kände detsamma. Han bara tittade på mig och sa: Nääähe, varför skulle jag det???

Med andra ord: Är du knäpp?

Kanske är jag det...eller blir om jag inte passar mig. Kanske lägger jag ner för mycket drömmar och visioner i detta projekt. Åtminstone mer än vad som är nyttigt för mig.
För hur det än är så har vi ett monster i huset. Det är sant!! Ett monster i form av en trapp. Hur kan en så enkel sak som en trapp ställa till så mycket oreda?? Kan någon svara på det?

Voilà! Ecco! Here it is! Här är det!

MONSTRET!!!

Inte nog med att den är ful som stryk; En brun ful nålfiltsmatta, som drar åt sig damm och skräp som klister och sitter som berget. Vi försökte ta bort matta och klister på det översta trappsteget, men insåg snabbt att klistret kunde vi sitta och skrapa på till döddagar....Varpå vi struntade i det. Tur som är så blir man hemmablind... Det är mer synd om dem som kommer på besök.

Alla blir lika förskräckta över hur brant den är. Ett mellanting mellan stege och trappa. Konstigt nog så är det ändå barnen som har klarat den bäst. Även om sonen, vid 5 års ålder, slog volter nerför för att till slut slå huvudet i kanten. Att sedan ingen läkare kom och tittade på honom när vi satt på akuten, kan vi ta en annan gång. Orkar inte diskutera svensk sjukvård för tillfället.

Mannen har också åkt kana nerför monstret med dottern i famnen. Då var det en liten leksaksbil som stod i vägen. Eftersom trappstegen är smala, ca 19 cm djupa, så förvandlas trappan till en rutschkana när man sätter sig. Det smala trappsteget innebär också att jag, som har små fötter går ner på snedden. Ett steg i taget.
Maken med sina 45:or går på hälarna nerför.

Tycker ni att vi behöver en ny trappa? Vi också.

En sådan här ligger på önskelistan. Den kommer från SSC.

Trappans problemet ligger i placeringen, i mitten av huset... Om vi inte ska ta av rummen på ovanvåningen och inte förlänga huset med två plan så måste trappan vara där den är. Vi har då några frågeställningar som vi står inför:

1. Om vi svänger trappan så ryker utrymme av toaletten på ovanvåningen och vi får en minitoa istället för det stora badrummet jag drömt om.

2. Vi kan förvisso ta bort allrummet och göra badrum av det, men då har vi inget sällskapsrum för barnen och deras kompisar eller det där "extra" rummet man behöver när man har gäster hemma och vill sitta ifred som vuxna. Dessutom har barnens rum redan krympt utifrån ursprungstanken varför allrummet känns ganska nödvändigt.

3. En annan tanke är att vi vuxna sover på bottenvåningen och man gör ett stort badrum däruppe, men det är ju vi som njuter mest av det.

4. Att någon av barnen skulle sova därnere och vi andra på övervåningen känns inte heller så bra..

Hm, det är svåra val. Inget känns helt bra, men något måste vi välja. Helst av allt hade jag velat förlänga huset och göra allas sovrum och ett badrum däruppe. Men det blir ju väldigt dyrt... Som sagt, det är inga lätta val, men de ska göras. Och egentligen är det ju ett lyxproblem... vi bor ju inte i en hydda ialla fall.

Den här hyddan hittar i fornbyn Brändberget.

Annars vill jag poängtera att jag tycker arkitekten gjort ett bra jobb utifrån de förutsättningar som finns. Han har försökt att tillfredställa våra behov så mycket som möjligt och det känns bra. Till skillnad från de andra...

TO BE CONTINUED....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


När man är fylld av drömmar och visioner så är det härligt att få en utmärkelse - guldkortet - med orden "en medryckande blogg, fylld av livet, skriven med värme och humor!" av självaste drottningen av DRÖM & VISION.... BELLA!!! Tack snälla du för den uppmuntran. Du är för gullig!!

Alla ni som besöker Mor Karins täppa - ta frimodigt emot denna utmärkelse från mig!!!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Till sist vill jag bjuda på en färgkavalkad från vårt gamla äppleträd i trädgården. En dans med vildvinet...






Önskar er alla en underbar helg!
Vid fint väder - var ute och njut av det naturen har att bjuda på!
Vid regn - var inne och mys tillsammans!
Sköt om er!!!



PS. Själv hoppas jag på att kunna åka till småland och besöka släkt och bloggvän...men en förkylning knackar på dörren. Det visar sig om jag kan hålla dörren stängd...

Drömmar, nerver och rena verkligheten! ..Och loppisfynd!!

Egentligen så har jag ganska mycket att berätta, reflektera och diskutera om, men idag tycks jag inte kunna reda ut tankarna riktigt. Sedan igår eftermiddag har jag varit lite nervös.... Arkitekten ringde och stämde träff med oss till på torsdagmorgon kl 8.30. Phu! Han sa att han inte kan uppfylla alla våra önskningar, men en del... och genast går min puls igång. Hjärtat klappar och jag blir orolig. Orolig för att bli besviken...igen!

Vet ni, drömmar är bra, men ibland är de ett gissel. Det är nämligen så att inom mig bär jag en dröm av hur mitt drömhus ska se ut. Det handlar inte så mycket om hur den yttre arkitekturen ska se ut, mer än att det ska vara sekelskiftesstil, utan mer om innehållet och hur det ser ut.


Ett arbetsrum ligger högt på min önskelista så den får han inte
plocka bort.(bilden är från IKEA)


Efter att ha huserat under en trapp, så vill vi gärna att det nya
badrummet är större så...(badrummet kommer Vedum)
Vi behöver en ny trappa, två badrum/toaletter m dusch, nytt kök, varsitt rum till barnen, ett arbetsrum, ett allrum och klädkammare. Utöver detta skulle vi (läs särskilt jag) vilja ha ett vinterrum/uterum och en amerikansk veranda. Ovanpå detta tillkommer då den lantliga stil jag vill ha på inredningen, fast som lös, och den är inte alltid den billigaste även om den är enkel. De som är lite insatta i byggkostnader inser snabbt att allt detta kräver den stora plånboken. Den som vi inte har... Om ni vet var man hittar den - berätta snarast!!!

Är det min amerikanska veranda som ryker...??? (hus från Karlsonhus)
Så nu förstår ni kanske varför jag är lite extra nervös... vilken av alla mina "darlings" måste jag "killa"? (Ni har väl hört uttrycket "kill your darling" ? Bland det första man får lära sig när man läser journalistik. Det du ofta själv tycker är bäst i din story är det du ska "döda", dvs ta bort.)

...eller är det vinterrummet???(Vinterrummet hittar ni hos Classicum)
Utöver alla tankar kring ombyggnaden så har vi haft stora diskussioner, dottern och jag, om huruvida ett eget rum är viktigare än att köpa ett guldpaket (99 kr/månad eller 49 kr i månaden under ett år) i spelet Panfu. Ett spel där man döper sin egen panda och går omkring i en virtuell pandavärld och pratar online med andra pandor (barn).


Faktum är att jag tycker det är så fult gjort att göra ett spel för barn på nätet där man måste köpa en prenumeration av "guld" för att kunna göra allt det roliga. Dvs bygga egen trädkoja, köpa kläder, saker, etc. Fy skäms!!!
(Att det är detsamma i spel för vuxna, det gör inget - de har sin egen plånbok...)

Hursomhelst har jag försökt få henne att ställa sig inför valet att få nya grejer till sitt rum (när det är byggt) eller att prenumerera på panfu. Ett val hon inte gillar. Hon vill ju gärna äta alla "kakor", som barn ofta vill. Men det går inte hem hos den här mamman. Och ett byte är ju uteslutet... av mamman alltså.

Eftersom inget av ovan problem går att lösa här och nu så väljer därför att visa lite loppisfynd jag gjorde i somras (maj, rättare sagt). Jag åkte till Eksjö för att delta på en mässa. Skulle hjälpa några vänner där. Halvvägs till Eksjö upptäckte jag att jag hade glömt min plånbok. Hur kan man göra det????

Som tur var så var bilen fulltankad och jag hade frukt med mig i väskan. Alltså behövde jag varken bli strandsatt på vägen eller utsvulten. Faktum var att jag hade även en vattenflaska i bilen. Men alla vet ju hur tråkigt det är att komma till en mässa utan att kunna köpa något... PEST!

När dagen gått och det var dags att åka hem så kom en av vännerna fram och gav mig en hundralapp som tack för hjälpen. Tacksamt tog jag emot den och såg framför mig ett stopp på vägen för en bit mat.

Några mil från Eksjö fick jag syn på en skylt.... LOPPIS! Där stannar jag, tänkte jag. Nu när jag äntligen kunde bestämma själv över bilen så skulle här "loppas"! Det är nämligen så att när vi åker hela familjen så inte stannar vi vid några loppisar inte, nej då! Så nu ville jag vara så där skönt spontan och göra vad jag ville.

Så jag hoppade ur bilen och in i uthuset och tittade efter grejer. Hittade faktiskt både det ena och andra som jag ville ha, men med bara 100 kr på handen så fick jag solla bland godsakerna. Detta var vad jag fick med mig hem:

Det är väl inte så dåligt för 100 kr!? Jag är särskilt förtjust i kannan och den större skålen är som gjord för att ha jordgubbar i på sommaren. Jag har provat!

Nehej, nu ska jag fortsätta städa inför morgondagen. Håll tummarna för oss att förslaget är bra. Dvs något vi kan jobba vidare med.

Till sist vill jag tacka er för alla gulliga kommentarer. Ni är underbara!!! Bara så ni vet...