måndag, september 22, 2008

Livets mosaik och en premiär

Ni har väl inte missat PREMIÄREN av




Om så är fallet, besök den genast.
Rana är en genuint duktigt konstnär som med penseln bl a förmedlar livslust, kärlek, hetta, svalka, kvinnan i sitt vackraste tillstånd, m m.... Penseldrag som berör.
Du måste se för att uppleva!

Rana, jag är sååå fängslad av din konst, din gåva!!
Lycka till med ditt galleri!!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Inget kalas, ingen träff med bloggvän, sjukt barn och en begravning. Låter som en ganska sorglig helg och det har den väl delvis varit. Men även stunder av glädje...

Jag och dottern fick stanna hemma från festen då dottern inte hade orken att mota förkylningen dörren. Idag sitter hon i soffan och hostar konstant. Jag som nästan alltid drabbas av en djupgående hosta när jag blir förkyld vet hur jobbigt det är... Som tur är så känner jag mig inte sämre, utan går mest omkring med en känsla av att det är något i kroppen. Förhoppningsvis så stannar det vid det.

Igår hade vi vår begravning av Daisy - vår kära lilla goa katt. Det är tredje gången barnen är med och begraver en katt. Varje gång har vi lagt katten i en låda som fått stått framme en stund så vi kunnat klappa, prata med och ta farväl av det lilla djuret. När vi lagt på locket har de fått skriva sina hälsningar på locket.
Jag har upptäckt att detta har varit mycket bra för deras sorgeprocess. Det har blivit lättare för dem att bearbeta sin sorg. Så jag kan varmt rekommendera detta till er alla som hamnar i samma situation. Ta tid på er för att ta farväl av ert djur.
Man märker också på ett påtagligt sätt hur barn sörjer - det kommer i intervaller. Ena stunden är det skratt och stoj, för att nästa sekund börja gråta hejdlöst. Sen är det bra igen. Tills nästa sorgestund kommer.

Nu vilar våra katter under rosenhagtornen. Ogräset har tagit över, men vi ska göra i ordning med skuggväxter, blommor och sten. En liten minneslund....


När dotterns förra katt Julia, mamman till Daisy, dog i november förra året så tog det väldigt lång tid för henne att komma över det. Hon gick ofta ensam i skolan och ibland grät hon. Det var inte så lätt för hennes vänner att hänga med alltid. Men, sorgen har sin egen tid. Denna gång så vet jag att hon är minst lika ledsen, ändå märker jag en skillnad. Hon är mer bekväm med sin sorg och inte lika rädd för känsloutbrotten. Hon vet vad hon känner och att det blir lättare med tiden.

Alla som har och haft ett husdjur vet ju hur snabbt man fäster sig vid det. Den kärlek och glädje som djuret ger är en enorm känsla och man får lära känna en liten personlighet. Den som säger att djur inte har någon sådan vet inte vad de talar om. Vi har haft fem katter och alla har de varit olika.

Jag vill därför tacka alla som lämnat stödjande och uppmuntrande kommentarer - det betyder enormt mycket!!! Ni är underbara!!

Nu har vi en kisse kvar i huset och det är vi enormt tacksamma för... Låt oss presentera KAJ!

Sonen med sin katt.


Hemma går han under namnet KajBullen - han är stor, han är lurvig, han är rund (men inte tjock) och han är cool. Han är KajBullen.
Han kallas också ICA-Kaj. Han gillar nämligen att gå bort till affären och hälsa på folk. Ibland går han även in i affären hoppar upp och sätter sig på glassboxen. Det är väl mindre populärt hos ägaren och av oss. Lite pinsamt skulle jag vilja säga...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Läste ett inlägg nu på morgonen som verkligen får en att undra om människan är mänsklig...?????
Läs här!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Å andra sidan fick denna artikel mig att se kärleken hos människan...!!!
Läs artikeln här!
..Och deras blogg här!


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~





~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Jag hoppas och önskar att er tisdag får bli en dag fylld med nya upptäckter och glädjeämnen. Var rädda om er!

16 kommentarer:

synne sa...

Godmorgon min vän.
Så fint det var vid eran begravningpplats. Ljuset som silade ner över stenarna.Där har de det bra.
Visst sörjer barn olika.
Jag tycker ni valt att göra det till en bra stund för barnen så de hinner få till ett avslut.

Nu äntligen har man fått möta KajBullen. Vilket charmtroll.
Sonen var ju söt han med :D
Så han gillar att sitta inne på ICA han. Vilka ideèr de kan få. Kan tänka mig att han kommer vara där mycket i vinter hehe...

Ska ta mig en kik på de där artiklarna.
Jobbar nu, fram till . Maken ska med bilen på verkastad. Några småskaker som ska göras så är den besiktad og klar. EU-kontroll heter det här. Vaddå EU, Norge är inte ens med i EU ju.....

Önskar er en fin tisdag nu.
Med sol och värme.
Här är det plus och dimma....
Stor kramen till er alla.
Synne.

~~*Pennyshouse*~~ sa...

hej älskade vän....

sitter här å njuter av den fina musiken du spelar....
bredvid mig ligger vår katt med en ny kull kattungar.tänk så lustigt...när ett liv slocknar, väcks ett nytt till liv.
Jag ska döpa honan till willewira för att hedra er lilla Daisy.

vi hade en tupp som vi kallade kaj.

Visst är det sorgligt när man ser sina barn ledsna.Men som tur är så går det över.

Kram Nilla

Änglahem sa...

Det är väl det fina med barns sorg, dom släpper fram den när den kommer, håller inte tillbaks som vi vuxna gärna gör. Dom österländska kvinnorna gråter och gapar på ett för oss obegripligt sätt, men dom släpper ju fram sorgen direkt istället för att stänga av till lämpligare tillfälle. Jag tror nog att det är bättre som dom gör....nu är jag inte för deras religion eller nåt sånt, bara just detta med naturligheten att sörja. Jösses vilket långt "tal" det här blev....men men.

Den stackarn som blev drogad....man undrar ju verkligen vart världen är på väg alltså! Folk har "blivit" så grymma!!

Lilla Lova är ju en riktig solskenshistoria, skönt att få läsa den som avslutning!

Kaj pojken....han är kung han förstår jag*fniss*, ser så ut.

Må så gott kära Willewira!
Kramar, Ulrika

LillaFlisan sa...

Så oändligt sorgligt men ändå vackert....
Ja, barns sorg är annorlunda från vår men det betyder inte att de sörjer mindre bara att de har lättare att samtidigt se glädjen när den skymtar fram...
Kram Flisan

RANA sa...

Åh, jag blir mållös. Tack fina du för den presentationen! Wow. Se mig rodna som en brud... lite i alla fall.

Ja, stackars lilla Daisy. Fint med begravningsplats och ungarnas delaktighet. Och Kaj-bullen - vilken kille. Verkar vara en supercool kille.

Willewira, vännen. TACK för idag. (Ja, ni andra som läser detta, idag har jag haft äran och nöjet att träffa bloggerskan i fråga. Pilutta er.) Mysigt var det sitta i solen med dig och avnjuta goda drycker medan Stockholm visade sig från sin allra älskligaste sida.

Kram!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Rana

Karin sa...

Hej vännen!

Men jag blir alldeles tårögd. Jag måste bara säga att du verkligen har gjort det fint och rätt. Man måste få sörja och minnas allt fint. Det är ju också skönt att ha en plats att gå till. Barn är ändå otroliga, döden är ju så naturlig för dom.
Vi har också varit med om något riktigt svårt för några år sen, och vår son var med oss på begravning och vi pratar öppet om detta! Och för honom är det inget konstigt och han har sina egna funderingar som har hjälp mig i sorgen många gånger. Jag skriver inget om detta på bloggen för jag har så många kunder som detta var riktigt svårt för! När man pratar om döden så vet man ju aldrig vad andra har med sig i sitt bagage. Många har nog inte söjt färdigt, och det kan man kanske heller aldrig.

Tack för fina ord och kramar de dina ordentligt!!

Karin

Hemma på Landet sa...

Hoppas att dottern snart hostat klart. Jag tycker att jag har hostat tillräckligt, men tydligen inte då.

Alla sakerna på bildena kommer från Indiskan.:-)
Puss

Helena - nyckeln till mitt hjärta sa...

Hej vännen, jag hade missat ditt förra inlägg om att ni förlorat er Daisy, så sorgligt. JAg tänker på er och skickar en stor kram. Jag har också några vänner i katthimlen och vet så väl hur det känns. Du skriver så fint och klokt om barn och deras sorg.

Sen tar jag till mig de vackra orden om hur Gud kramar sina barn, det har jag inte hört förut! Det tyckte jag var jättefint!
Får jag "sno" den bilden och lägga på min sida??
Kramar från Helena

Viola sa...

Hejsan, vilken härlig blogg jag upptäckt idag. Den fikc mig att stanna upp och verkligen läsa igenom dina artiklar, verkligen tankevärda och skakar om en lite i vardagen, det behövs. Här kommer jag att hälsa på igen, kram från östgöten VIOLa som är på g med en annan bloggar östgöte att ordna bloggträff, kan det vara något? Ha en bra kväll

Viola sa...

Jag, igen, ser att du länkat min butik romantiska ting, tack för det, VIOLAN

~~*Pennyshouse*~~ sa...

he hej!!!

hihihihi..kan ge dig en ledtråd....första sidan på nya VACKRE HJEM...

KRam Nilla

~~*Pennyshouse*~~ sa...

hihihihi...så rätt så.
Fast min ser inte riktigt så ut.
Den har en hylla under som jag hittat å är rektangulär.

Kram Nillis

~~*Pennyshouse*~~ sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanna / i ett gult litet hus sa...

Å vilken gosig kisse.
Mysigt med en katt.

Varma höstkramar!!
Hanna

Smajlis sa...

Åh så fin begravningsplats. Jag skriver som någon gjort tidigare, att det är så skönt med barn att de släpper fram sin sorg. Så himla tråkigt när det händer sådana sorgliga saker bara.

Men oj vilken underbar katt... o gud vad jag skrattade när du skrev "Ica Kaj"... hihi... ser honom framför mig när han ligger där på frysboxen. haha!

Tack för din som vanligt underbara kommentar hos mig! Vad hemlisen är får du snart veta. Ska bara berätta det för mina nära och kära först :)

Varma kramar från mig! Alexandra

Cattis sa...

Vilket vackert inlägg!

Lilla kissen, så sorgligt.

vi har oxå haft begravning för våra djur, kaniner och marsvin. Håller med dig i det du skriver. Barnen minns sina vänner och pratar om dem periodvis. Det är bra att ha haft en minnesstund.

Samhället är speedat och det tror jag hjälper till att få folk att tappa omdömet emellanåt.

Jag är så glad över att vi bor i en liten stad nu. Jag märker att det är ett annat lugnt. Skolan är mindre forcerad och man låter aktiviteterna ta mer tid. Det finns tid att ha lite "tråkigt" och inte alltid en mängd alternativ att välja mellan.

Tror vi människor behöver lugna ner oss emellanåt och ge oss tid att tänka.

Har lyssnat på vacker musik och tittat på vackra bilder hos dig nu.
Tackar för det och skickar goda tankar och en glimt av solen här i Nynäshamn

Kramen
Cattis