fredag, september 19, 2008

Vår älskade Daisy är borta...


För ca 1 timme sedan ringde telefonen... Jag fick ett liknande samtal för snart ett år sedan. Lika hemskt båda gångerna. Då var det vår katt Julia som blev överkörd. Idag var det Daisy, Julias dotter.

Hon hade precis varit inne och ätit. Sprungit ut igen. Och nu borta...

Tyvärr är det en risk man får ta som kattägare och man vill att katten ska få springa ute - den kan bli överkörd. Jag lägger inte någon skuld på föraren, han kunde inget göra. Katter är snabba. Inte lätt att bromsa då. Jag är däremot väldigt tacksam för att han ringde oss. Också tacksam att det gick fort. Men, inte blir man mindre ledsen för det.

Jag och barnen har suttit och gråtit och kramat varandra. Vi har lagt vår lilla bebis i en kartong på en röd handduk. Ikväll ska vi ha begravning. Vi väntar på att maken/pappa ska komma hem. Även han kommer bli ledsen...

Det gör ont... Instämmer i dotterns ord: "mitt hjärta är krossat".

Sov gott lilla vän!

Hälsa din mamma Julia, Missan och Lurve i katthimlen.
Vi älskar dig!

21 kommentarer:

Annalunda sa...

Käraste Willewira med barn! Jag gråter med er. Jag väntar med att ringa tills i morgon.

Varma kramar Annie

Smajlis sa...

Vännen... det är så hemskt när sådant händer... det är det som är nackdelen med att ha djur. Men de ger så otroligt mycket glädje och villkorslös kärlek!

Jag tänker på dig och din familj och gråter med er...

Varma kramar från Alexandra

Moas sa...

Tårarna rinner, stackars stackars er och lilla bebis som inte finns mer.. Tänker på er och lider. Kram Monica

Mamma C sa...

Åhhh stackars er, det är så sorgligt när ens bästa djurvänner försvinner. Många kramar till hela familjen
Mamma C

Änglahem sa...

Åhhhh....men Willewira då!! Rinner en tår här för stackars Daisy! Det är ju en kattägares fasa, men det var ju skönt att det var en reko kille som ringde er så att ni kunde ta hand om henne.

Igår såg jag i samhället en påkörd katt precis utanför bensinstationen....och ingen som tagit hand om den....du kan ju tänka dig vad som fanns kvar av den. Jag blir så ARG! det minsta man kan begära av den som kör på är väl ändå att lägga katten åt sidan. Det är ju inte alla katter som har halsband....våran har både halsband med namn och telnr. + att hon är chipmärkt. Fast jag är rädd för att det inte hjälper alltid.

Förstår att ni är så ledsna! och det måste man ju få vara! Ett husdjur är ju trots allt en familjemedlem.

Känner med er och hoppas att begravningen blev som ni önskade för lilla Daisy. Katthimlen är nog en fin plats.....ett litet Nangiala i miniatyr....vill jag gärna tro iaf.

Många kramar till er allihop!!
Ulrika

Gårdsromantik sa...

Så sorgligt - det blir en enorm tomhet efter de små raringarna!

Kram Maud

Bella sa...

Hu jedamej, vad det gör ont när hjärtat brister och någon vi älskar fattas oss...på bara en minut är förändringen ett faktum...
Vår katt har haft änglavakt...hon sitter jämt på gatan men i 16 år har bilarna tutat och oftast får de gå ut och flytta på henne... Jag steriliserade henne inte de första åren för jag var så säker på att hon skulle bli överkörd...trodde hon var döv eller att det var fel någonstans men hon är "still going strong"...däremot är min hund lurig...så fort han får chansen vill han leka med katten och hon gillar ju gatan men han är inte van och jag är verkligen livrädd att han skall bli påkörd...vår grannes hund blev påkörd och dog på Nyårsdagen...då satt vi två familjer och var sååå ledsna...livet blev sig aldrig mer likt igen...
Jag tänker på er!
Stor kram,
Bella

synne sa...

Men goaste vännen vad är det jag läser...
Så fruktansvärt. Tårarna rinner och ajg ser inte riktigt vad jag skriver.
Förstår att det är mångas hjärtan som är krossade hos er ikväll.
Jag tycker det var bra gjort av föraren att höra av sig. Det är inte alltid så lätt att hinna stanna.
Ikväll tänder jag ett ljus hos mig för er.
Kramen från nabolandet.
Synne.

Hemma på Landet sa...

Nämen nää... vad ledsen man blir. Så gullig katt alltså. Tråkigt för er. Kramar från Stina

Skatan sa...

Hej!

Så tråkigt att läsa!! Jag har själv varit kattägare i många, många år till dess att sambon kom in i mitt liv. Jag vet att det inte bara är ett husdjur utan en familjemedlem...

Idag skall lillan och jag plantera dina vackra lökar! Stort tack för allt det fina du skickade mig.

Skickar en stor helgkram till dig.

/A

Ann-Catrin sa...

Men oh... usch jag får tårar i ögonen..
jag lider med er!!
Men vad skönt att ni fik reda på att det hänt och hon inte bara varit borta.. för ovissheten är alltid värst!

krama om varandra!
Ann-catrin

Stämningsfullt sa...

Åh nej.... Jag beklagar så hemskt mycket! Förstår att ni är ledsna nu :( Så söt hon var!
Stor kram till er.

lottens vita och gröna sa...

neeeeeeeeeeeeej nedrans, mitt hjärta snörpte ihop sig som en trasa oh en katt är en familjemedlem som är högt älskad och det är klart att saknaden är stor efter dom, vet inte vad jag skulle göra om min lilla hon skulle...tänker på er och liten kisse!

varmvarmkram lotten

Karin sa...

åååå va jobbigt! leder med er, jag vet precis hur ni har det nu, det är så underbart att ha djur och det är en glädje för barnen, tills den dagen man måste berätta att djuret inte lever mer. Smärtan man ser hos dom, det går inte att beskriva, man vill bara ta bort allt det onda och ta allt själv, men det går inte, tycker så synd om er.

Kram
Karin

LillaFlisan sa...

Men fy så hemskt! Jag är verkligen ledsen för er skull..
Förstår att ert "hjärta är krossat"
Kramar Flisan
P.s.(Jag ville bara tacka för kommentaren "hos mig" och säga att du har en jättefin blogg!, kommer tillbaka fler gånger..)

RANA sa...

Men åh, gumman, vad säger du?? Vad hemskt. Jag är så ledsen för er skull. Jag önskar jag kunde vara där ock krama om dig.

Jag har just mejlat dig, men det var innan jag läste detta.

Många, många kramar.
Rana

~~*Pennyshouse*~~ sa...

Hej vännen!!!

å jag beklagar djupt er stora sorg.Det är det värsta med att ha husdjur.Den dagen då de inte finns mer.
vi bor precis vid en stor väg...bara väntar på att det ska hända nått.

hoppas er lilla katta får det bra i himlen.Ni kommer att ha henne i era hjärtan för alltid.

Krama om barnen nu från mig.
Nilla

Zäta sa...

Å fy, vad hemskt! Jag förstår att ni är ledsna.

Jag ska tänka på er under begravningen ikväll.

Stora tröstkramen
Zäta

carina sa...

Vad sorgligt sådan gullig katt.
Det gör ont att mista sina djur.
förstår att ni är ledsen.

carina sa...

Vad sorgligt sådan gullig katt.
Det gör ont att mista sina djur.
förstår att ni är ledsen.

Inspiration i vitt sa...

Nej men ååå vad ledsen jag blir när jag läser detta.
Förstår att alla ni har sorg, det är så hemskt att mista sitt djur .Jag har själv två katter som jag älskar.Är man en kattmänniska så kanske man ändå ska skaffa en ny katt samtidigt som man vet vad hemskt det blir om det händer igen.
Kram på dig/Ingela.