Stormförälskad!

När man varit gift några år... närmare 15 än 0, så har man för det mesta tappat den där pirriga känslan av förälskelse... Den som startade alltihop, ni vet.

Oj, vad jag kan sakna den! Även om den har bytts ut till något mera beständigt och djupare, så gav den ett liv till själ och ande som inte går att beskriva. Det där livet som gjorde att man kunde leva på ingenting och vad som helst och skippa sömnen.

Ibland kommer något i ens väg som får en att minnas denna känsla, något som griper tag i en och livar upp en igen. Om än för ett litet tag.
För min del handlar det ofta om en sång, en låt, som griper tag i mig och slukar min själ och för mig tillbaka till stadiet av nyförälskelse...

Just nu är det Brincks "Close but still out of sight" som ger mig pirriga känslor. Och det är så mysigt!! Jag njuter!!
Lyssna och njut även du...

Ny leksak....som kräver sin man! ... Eller kvinna!

Länge har jag sneglat på den... dyr, svart, blank och många finesser!
Den bara måste ju vara bättre än den vi har. Äntligen kan det kanske bli resultat av mödan man lägger ner.
Jag inspekterar... fingrar... läser... undrar... och kliar sig i huvudet. Vägen till fulländning kanske inte är så kort och enkel ändå... Hm! Inser snabbt vilken typ av lektyr som semestern kommer bestå av. En manual.

Ändå har jag handskats med en sådan här tidigare om än för många många år sedan. Och i ett analogt utförande.

Äsch, jag som tänkt ta de mest hänförande bilder på semestern! Får vara glad om jag hittar rätt knapp så det blir en bild överhuvudtaget. Inser jag, lite snopet.


Men en ny kamera blev det i alla fall... Av de surt ihopsparade slantarna. Kanske skulle jag köpt en ny säng istället?

Det återstår att se...

Under tiden ska jag roa mig kungligt!

Kossa på grönbete...

(Detta är inte sant! I en veckas tid har jag försökt få till ett inlägg. Jag har börjat skriva, suddat, skrivit, satt in ett foto etc. Men ett avslut? Nej!
Har jag tappat all förmåga att skapa, skriva eller vad? Gör ett nytt försök...)

Oj, vad tiden går fort när man har roligt, heter det ju. Och visst har jag haft roligt!
Bloggträff med härliga tjejer, Maratonhelg med familjen i stockholm (maken sprang stockholm maraton), Gröna lund, avslutningar, födelsdagskalas, klassträffar, midsommarfirande och 90-årskalas är lite av det som fyllt min gångna månad. Till det kommmer allt annat som måste göras; tvätta, städa och laga mat.



Nu kanske ni får en liten aning om varför jag varit osynlig i en månads tid... Men jag är inte sjuk och jag ska inte sluta blogga. Hur ska jag kunna det??
Dels tycker jag om skrivandet och fotograferandet (även om jag gör det hellre än bra) och dels så vill jag inte förlora er alla härliga vänner!!
Jag kan dock inte lova att jag kommer med många nya inlägg under sommaren...

Vi har såååååå mycket att göra. Bland annat så ska vi rensa våra förråd... vilket jag sa förra sommaren också och det vittnar ju lite om hur fokuserade vi är här hemmavid. Inte så värst!


Maken har dock börjat slita ut saker ur ett förråd. Men det är pga veden han har köpt till en kamin som vi inte har. Ännu. Vi har förvisso pratat om att köpa en i ca 10 års tid...
Hur som helst så ska veden vara där. Var vi ska ställa alla andra saker hör inte hit. Eller??
Jag kan bara stå bredvid och skaka på huvudet... Ibland så hänger jag inte med, den saken är klar.

Men så känner nog maken inför mina travar med inredningstidningar som står här och var och rymmer en hel kökssoffa och för min garderob som är fylld till bredden av tyger. Jo, jag hade en syperiod en gång...
Som sagt, det är dags att rensa ut en del. Hm!



Vi ska också ta tag i uteplatsen. Ni vet den där "dammen" som vi håller på att anlägga... (klicka på länken ovan och läs)

Vet ni... jag kan bara skratta åt våra planer. Just för att de återkommer hela tiden. Det skulle vara skönt att få avsluta några av dem också. Be om ett mirakel, det är vad jag får göra. Eller är det bättre att göra en lista och beta av den?
Det är frågan... kanske be om ett mirakel så att man klarar av att beta av listan?


Denna vecka har jag varit gräsänka och mammaänka, dvs make och barn har varit på läger. Det har varit så sköööööönt. Tystnaden är som balsam för min själ. Naturligtvis har jag saknat dem, men jag har varit fri att göra vad jag vill. Och vad har jag gjort? Jo, kossan var tänkt att släppas ut på grönbete! Hon skulle tillbringa hela veckan i trädgården, idisslandes den förhatliga växten Kirskål. Det var vad hon skulle göra!! Vad hände?
Hon svimmade i värmen och landade i en trädgårdstol med en bok i klöven.
Boken (läs böckerna) var riktigt bra.

Kan verkligen rekommendera Mari Ljungstedts kriminalromaner. Perfekt sommarläsning!

Nu ska jag strax åka och hämta hem min familj. Härligt att få pussa och krama dem igen!

Kanske hinner jag ut för att klippa gräset innan dess... Hm! Var var den där listan igen?
Hur är det man säger? "Även en snigel rör sig framåt..."
Och visst lämnar den spår efter sig också. Det är ju en liten tröst i sammanhanget.




Önskar er alla en underbart skön sommar! Jag tittar in när tiden och lusten faller på. Om inte annat för att läsa era inlägg. Till hösten ska jag nog ha samlat nya krafter igen...

Många långa kramar!

I väntans tider...

Sitter här och väntar... på att Annie ska komma och plocka upp mig för en resa upp till stora kungliga staden - Stockholm. För ni trodde väl inte att jag väntade på något annat... eller hur??
Nää, den tiden är över.

På vägen upp ska vi åka förbi Flisan och ta med henne på färden....
Väl upp i stora staden ska vi hem till Rana för en liten drink (har jag fått veta) och en massa kramar och tjatter!!
Det ska bli sååååå roligt!!


Lyssna gärna på Lasse Berghagens "Stockholm i mitt hjärta"

Imorgon träffar vi ytterligare ett gäng härliga tjejer i alla åldrar... och vi ska göra stan farlig. Eller, så farlig blir den väl inte... men säkert ljudlig!
Tänk vad en sån här helg kan göra för humöret! Förväntan ligger i luften... och glädjen!

Rapporter kommer med säkerhet från flera av oss.

Till er som inte kan vara med... det kommer fler gånger! Och jag önskar att er helg få bli minst lika trevlig som jag tror vår blir!

Enda smolket i bägaren är regnet... det står som spön i backen!

Vårtecken - Le grande final! - Utan svackor finns det inga höjdpunkter!

Det är dags för Le Grande Final i Vårteckenutmaningen som Viveka i Humlebacken så friskt satt igång. En stor eloge till henne!!
Men nu närmar sig sommaren och våren är snart ett minne blott...
Så vilka vårtecken kan jag erbjuda till finalen...
Jo, dessa:

Vår dotter har fyllt 9 år, maj-tjej som hon är. Det är ett vårtecken.




Syrenerna blommar och fick pryda födelsedagsbordet... ännu ett vårtecken.




Årets penséer blommar för fullt på trappen och vittnar om att våren snart är över...



... likaså gör den dagliga innebandymatchen på uteplatsen. Än så länge är den ledig för spel, men det tar snart slut då den stora utemöbeln kommer på plats.




Detta är några av de vårtecken som håller sig kvar...men som snart övergår till att vara sommar. Lika sorgligt att våren försvinner är det härligt att sommaren kommer...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Som ni kanske har märkt så har jag varit lite frånvarande från bloggen. Jag har verkligen hamnat i en svacka när det gäller att skriva inlägg i bloggen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Hur kul är det att berätta att jag inte hunnit med att fixa matrummet än eller gjort färdigt ritningarna till vår till- och ombyggnad? Inte särskilt. Lika lite kul är det att berätta att jag drar mig för att ta hand om kärsen (kirskålen) i rabatterna. Det är ett mastodontjobb!
Inte heller är det roligt att säga att rensningen av våra förråd går på sparlåga. Det känns som om ingenting händer här hemma. Och det gör mig grymt frustrerad.

Så frustrerad att vi till barnens stora förtvivlan börjat titta på hus. Och faktum är att vi hittade ett som jag och Maken kunde tänka oss flytta till meddetsamma. Synda att säga detsamma om våra barn.
Folk säger att barn är anpassningsbara... PYTTSAN! Må hända när de bott in sig på en plats i några år... men vem är inte det??
Våra är sannerligen inte anpassningsbara när det kommer till tanken på att flytta från deras älskade lilla hus, som i vanliga fall är alldeles för litet och urkasst då de inte har varsitt rum och det finns bara en toa. Nu är tonerna något helt annat. Denna sång är lovprisningens sång. Varför hör man inte den i vanliga fall??

Sonen rabblar fördelar så det står härliga till; "Vi bor nära affären, det tar bara 7 minuter med pendeln in till stan, 2 minuter till skolan, alla kompisar, och fotbollsklubben, badet....".
Gissa om jag ångrar att jag propagerat fördelarna högt för mig själv många gånger...

(Jag kan dock meddela att vi fortfarande står fast vid att bygga till huset. Här i våra trakter kostar renoveringshus lika mycket som att bygga nytt. Nästan. Så vi tjänar nog på att bygga till och då vet vi också att vi trivs. Och detta till barnens stora glädje...)

Ja, då vet ni varför jag inte har skrivit så mycket den senaste tiden... Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om. Men jag vet också att snart kommer lusten och inspirationen tillbaka och då ploppar inläggen upp som finnarna på en tonåring.
Så ha lite tålamod med en torrlagd kvinna och nöj er med att jag droppar in hos er och säger hej ibland. I'll be back!

Och värmen ska väl komma snart igen... UNDERBART!!

Tills nästa gång bjuder jag på lite blomfrossa (får jag inte plantera ute så får man köpa in till huset istället)...

och några cupcakes.


Och till er som ska på bloggträff i helgen säger jag: VAD KUL DET SKA BLI ATT TRÄFFA ER!!!
Vi ses snart!!

Till er andra önskar jag er en skön vecka och en underbar långhelg!

Våretecken- 5 ...........Valborgsmässoafton!

Varför blir jag lika förvånad varje år att det redan är Valborgsmässoafton och att det imorgon är 1 maj? April månad lyckas alltid svischa förbi och lämnar efter sig en massa måsten som man inte hunnit med. I alla fall i trädgården...

Att jag sen drar mig för att börja röja i den är en annan femma. Jag började så smått förra året med att ta bort rabatter, bara för att bli av med kärsen (kirskålen), för att i år upptäcka att rabatterna är borta men så är inte ogräset. PUST!!!
En del lider av mördarsniglar, jag lider av kärs!
Nåja,utrotningsjobbet fortsätter. En oändlig historia...

De vårtecken som jag som vanligt är försenad med att redovisa (skulle visats i måndags) är för tillfället dessa:

Vi har släppt ut våra småkatter, vilka inte är så små längre. De älskar alla ljud... och då främst de som kommer från småfåglarna. Att smyga på dem i träden är jättekul!!
Som tur är så har de ännu inte fått tag i någon.

Saga Bus, eller Saga Puss som hon också kallas.

Chippen, vår nyaste "lilla" kille
Vill ni se fler vårtecken? Gå in på Humlebacken! Där har Viveka samlat bloggare från hela sverige som alla visar sina vårtecken. Jättekul att följa!!

Syrenbusken blir allt grönare och de små blomknopparna kommer snart att växa sig större och bli vita, lila och purpur. Underbart!!



För att bringa vår/sommar inomhus har jag köpt mig kryddor, vilka jag visade för några veckor sedan. En del dog då jag låg på sjukhus... förstår inte varför?? Kan det bero på vattenbrist tro? En del är bättre på att vattna än andra, så säger jag inte mer.
Naturligtvis köpte jag nya. Köpte även nya krukor som jag målade vita och skrev olika kryddnamn på. Texten är inte så vackert gjord, men man kan läsa den i alla fall.

Bilden är klickbar.

Visst ser det fräscht ut. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mina köksfönster...
Ja ja... en dag får jag tid att tvätta dem också. Bara inte idag.
Idag ska vi åka till goda vänner vi inte träffat på länge och fira Valborg. Lite god mat och en varm eld. Det låter väl som en valborg ska låta, eller hur??

Önskar er alla härliga bloggvänner, och andra vänner som tittar, in en skön och härlig valborg och första maj-helg!

Vårtecken 4 - ...och jag har inte kommit bort!

Hej alla kära goa ni som lämnar så mycket fina kommentarer, mejlar och sms'ar - ni värmer mitt hjärta och gör mig glad ända in i benmärgen! Tack för att ni är ni!! Underbara är ni!!

Så här ligger det till... jag har opererat mig och är därför lite konvalecent, dvs jag har tagit en en liten paus från bloggen. Jag är inte svårt sjuk, men operationen innebär ändå en viss förändring, eller en ganska stor sådan, i mitt liv och det är till den jag håller på att anpassa mig. Med andra ord jag mår bra, men tid och kraft behöver ransoneras. Alltså, ingen oro behöver spillas över min frånvaro, utan jag tittar in när jag kan.

Viveka (Humlebacken), förlåt att jag missade mitt vårtecken i förra veckan. Jag visar några idag istället... Hoppas det är OK?


På solsidan av vårt hus har förre ägaren planterat flera sorters sippor - vita, blå mfl. Och varje vår är det lika underbart att se dem komma upp...


Hur skönt är det inte att för första gången på året kunna hänga ut sin tvätt och då mot en klarblå himmel. Ljuvligt!! Inget går upp mot vindtorkad tvätt. Luktar så gott...



Och nu är gräsmattan översållad med scilla...


...tulpanerna på väg upp...


...trädet vid huset lyser gult mot den klarblå himmeln...


...och rabatterna är fulla med kirskål. Gissa om det är kul?! Inser att jag måste plocka bort rabatterna för att kunna ta itu med detta förhatliga ogräs. Gillar det inte alls! Så nu blir det mindre blommor hos Willewira några år. Sorgligt men sant.


På tvättställningen står penséerna och väntar på att bli planterade...


...och rodedendrons knoppar växer sig feta för att om drygt en månad slå ut.


Ja, de verkar som om våren är här för att stanna. Men luften är kall så än får vi gå med strumpor och skor.


Sköt om er alla och njut av sol och kommande värme!