fredag, september 19, 2008

Hej och hå, vad karusellen går!

Karusellen i huvudet, alltså. Fast det är jag, maken och arkitekten som åker med. Inte Andersson, Pettersson och Lundström...


Sedan mötet med arkitekten igår så snurrar det runt tankar och bilder i huvudet om vartannat. Efter tre timmars gnidande av geniknölar och idéer mot varandra så var jag helt slut. Frågade maken om han kände detsamma. Han bara tittade på mig och sa: Nääähe, varför skulle jag det???

Med andra ord: Är du knäpp?

Kanske är jag det...eller blir om jag inte passar mig. Kanske lägger jag ner för mycket drömmar och visioner i detta projekt. Åtminstone mer än vad som är nyttigt för mig.
För hur det än är så har vi ett monster i huset. Det är sant!! Ett monster i form av en trapp. Hur kan en så enkel sak som en trapp ställa till så mycket oreda?? Kan någon svara på det?

Voilà! Ecco! Here it is! Här är det!


MONSTRET!!!


Inte nog med att den är ful som stryk; En brun ful nålfiltsmatta, som drar åt sig damm och skräp som klister och sitter som berget. Vi försökte ta bort matta och klister på det översta trappsteget, men insåg snabbt att klistret kunde vi sitta och skrapa på till döddagar....Varpå vi struntade i det. Tur som är så blir man hemmablind... Det är mer synd om dem som kommer på besök.

Alla blir lika förskräckta över hur brant den är. Ett mellanting mellan stege och trappa. Konstigt nog så är det ändå barnen som har klarat den bäst. Även om sonen, vid 5 års ålder, slog volter nerför för att till slut slå huvudet i kanten. Att sedan ingen läkare kom och tittade på honom när vi satt på akuten, kan vi ta en annan gång. Orkar inte diskutera svensk sjukvård för tillfället.

Mannen har också åkt kana nerför monstret med dottern i famnen. Då var det en liten leksaksbil som stod i vägen. Eftersom trappstegen är smala, ca 19 cm djupa, så förvandlas trappan till en rutschkana när man sätter sig. Det smala trappsteget innebär också att jag, som har små fötter går ner på snedden. Ett steg i taget.
Maken med sina 45:or går på hälarna nerför.

Tycker ni att vi behöver en ny trappa? Vi också.

En sådan här ligger på önskelistan. Den kommer från SSC.


Trappans problemet ligger i placeringen, i mitten av huset... Om vi inte ska ta av rummen på ovanvåningen och inte förlänga huset med två plan så måste trappan vara där den är. Vi har då några frågeställningar som vi står inför:

1. Om vi svänger trappan så ryker utrymme av toaletten på ovanvåningen och vi får en minitoa istället för det stora badrummet jag drömt om.

2. Vi kan förvisso ta bort allrummet och göra badrum av det, men då har vi inget sällskapsrum för barnen och deras kompisar eller det där "extra" rummet man behöver när man har gäster hemma och vill sitta ifred som vuxna. Dessutom har barnens rum redan krympt utifrån ursprungstanken varför allrummet känns ganska nödvändigt.

3. En annan tanke är att vi vuxna sover på bottenvåningen och man gör ett stort badrum däruppe, men det är ju vi som njuter mest av det.

4. Att någon av barnen skulle sova därnere och vi andra på övervåningen känns inte heller så bra..

Hm, det är svåra val. Inget känns helt bra, men något måste vi välja. Helst av allt hade jag velat förlänga huset och göra allas sovrum och ett badrum däruppe. Men det blir ju väldigt dyrt... Som sagt, det är inga lätta val, men de ska göras. Och egentligen är det ju ett lyxproblem... vi bor ju inte i en hydda ialla fall.

Den här hyddan hittar i fornbyn Brändberget.


Annars vill jag poängtera att jag tycker arkitekten gjort ett bra jobb utifrån de förutsättningar som finns. Han har försökt att tillfredställa våra behov så mycket som möjligt och det känns bra. Till skillnad från de andra...

TO BE CONTINUED....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~



När man är fylld av drömmar och visioner så är det härligt att få en utmärkelse - guldkortet - med orden "en medryckande blogg, fylld av livet, skriven med värme och humor!" av självaste drottningen av DRÖM & VISION.... BELLA!!! Tack snälla du för den uppmuntran. Du är för gullig!!

Alla ni som besöker Mor Karins täppa - ta frimodigt emot denna utmärkelse från mig!!!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Till sist vill jag bjuda på en färgkavalkad från vårt gamla äppleträd i trädgården. En dans med vildvinet...






Önskar er alla en underbar helg!
Vid fint väder - var ute och njut av det naturen har att bjuda på!
Vid regn - var inne och mys tillsammans!
Sköt om er!!!



PS. Själv hoppas jag på att kunna åka till småland och besöka släkt och bloggvän...men en förkylning knackar på dörren. Det visar sig om jag kan hålla dörren stängd...

2 kommentarer:

Annie - Annalunda sa...

Ja jag förstår att det är mycket att tänka på med huset...men nu håller vi tummarna...och jag tror att det blir jättebra så småningom! Vilka underbara bilder Willewira på äppelträdet...!!! Hoppas du är bättre från förkylningen... nu har det slagit ner här. Jag tänker på er sååå mycket och den lilla kissekatten!

Kram Annie

Gårdsromantik sa...

Hjälp nu är jag alldelles snurrig också!

Vet precis hur besvärligt det är medde där trappkolosserna som tyvärr är oundvikliga.

Vår hamnade till sist i vardagsrummet...inte bra men minst sämst.

Tack för den fina vinsten!

Jaghar länkat till dig idag.

Kram Maud