Vill du läsa mer om vårt bröllop, klicka här.
Med åren har detta med bröllopsdag blivit mindre och mindre viktigt, dvs att fira stort varje år. Att vara gifta med varandra är dock fortfarande lika viktigt. Jag vet att det finns de som hittar på något nytt festligt varje år och lite avundsjuk kan jag bli på sån't. Men i denna familj så skulle det innebära att det alltid var jag som hittade på det roliga och maken som alltid skulle bli överraskad. Han är ingen hitta-på-någon-rolig-överrasknings-person, tyvärr.
Förutom när han själv har nytta av överraskningen. I somras köpte maken in sig i en båt, vilket varit på tal om tidigare och som jag då varit emot eftersom vi har andra hål att fylla. Men i somras gjorde han alltså slag i saken och hade mage att ge mig det i födelsedags present. Då var jag inte glad kan jag säga.
Inte för att jag inte unnar honom en båt, utan snarare för att om jag gjort samma sak, tex köpt en utlandsresa som jag velat ha länge, så hade han inte blivit glad.
Nu gjorde han sitt båtköp till något som skulle se ut som om han tänkt på mig när det var hans egna behov som låg bakom. Jag antar att han försökte göra en kvinna-övertalar-sin-man-utan-att-han-märker-det-fint, fast tvärtom. Han glömde bort att jag är kvinna och känner till knepen...
Vill bara poängtera att vi har pratat igenom detta och att han faktiskt gett mig rätt denna gång - att båtköpet var inte så väl genomtänkt och att det var högst dumt att ge mig det i födelsdagspresent. Vad jag gav mig själv ska jag visa en annan gång.
Så när det gäller överraskningar får jag lägga de förväntningarna på hyllan och skulle det mot all förmodan hända något så blir överraskningen desto större.
Igår blev den dock inte stor. Det blev ingen alls. Maken hade glömt den. Hm! Hur ska jag ta detta??? Inte nog med det så var han iväg på KickOff med jobbet och kom hem sent igår kväll. Men att komma ihåg att säga grattis skulle ha varit roligt ändå...Pussen på morgonen får jag alltid ändå (och den tackar vi för). Till hans försvar så kom jag inte heller ihåg det på morgonen, men jag fick iväg ett mejl och ett meddelande på mobilen lite senare under dagen.
På eftermiddagen ringde han:
- Jag hade helt glömt bort det!! Förlåt!! Jag älskar dig. Det vet du va??
Naturligtvis vet jag det. Även om han sällan säger det... Och som sagt...jag glömde också.
Ska man ta detta för ett ålderstecken...att demensen börjar göra sig gällande? Eller ska man inse att vardagen tagit över och skuffat undan det mesta av romantiken?
Kanske är det så att man får ta sig i kragen och skärpa till sig. Ta de små stunderna till att bry sig om varandra, ge komplimanger, skriva lappar, ge en kram när man passerar etc... Som tur är har vi inte förlorat allt detta, ännu. När vi gjort det, då är det dags att ta till stora kärleksambulansen. Måtte vi aldrig komma dit!
Hur som helst så älskar jag min man som han är, disträ och helt avsaknad av överraskningar. Jag får väl ge små hintar om vad jag vill och önskar mig. Eller göra som jag brukar...gå och köpa mig det jag vill ha.
Själv gick jag till ICA, 50 meter bort, och köpte en bukett rosor. Röda, naturligtvis. Varsin chokladmunk till kaffet fick det också bli...
Tillägg:
Igår, 3 september, kom det ett blomsterbud med en vacker bukett blommor till dörren.
Naturligtvis var det från maken. Han är för gullig ändå... Puss och kram till honom!!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vill du baka som Selma Lagerlöf gjorde hemma på sitt Mårbacka?
Då ska du titta på dessa recept (hämtat från Allt om Mat):
Vinbärsgömmor med kokos
Låt er väl smaka!
Tack för alla goa och fina kommentarer ni ger. De värmer sååååååå!!
Jag önskar er alla en underbar vecka!!
12 kommentarer:
Grattis på er dag!!
Här hade det också bara blivit jag som hade kommit ihåg tror jag...nu har vi dock bara förlovningsdagen att minnas.....:)
Fina bilder du bjuder på!
Kram!
Grattis på er. Visst minskar stohejet kring dagen år från år. Men Blommor får jag fortfarande.
Krattis Mamma C
Grattis.
Då Gifte vi oss samma år. Vi i februar 1996.
Måste säga att dina smarriga resept inte bättrar på oddse att gå ner i vikt hehe....
För man måste ju prova. Jag skyller på att jag har så mycket bär i frysen jag behöver bli av med.
Får passa på att baka när J är på jobbet. Han kan ta med sig till posten hehe...
Hur gick det med arkitekten?
Kramen från "rösten i telefonen"
Synne :D
Hej!
Grattis på bröllopsdagen!
(i efterskott) Vad kul att läsa om ert fina bröllop, jag hoppas fortfaranade på att få vara med om mitt eget bröllop en vacker dag :) En romantiker ger väl aldrig upp hoppet!
Och nu gjorde du mig baksugen igen, ajajaj :) Nejdå, det är härligt att få komma in här och bli inspirerad. Ha en bra dag och tack för din gulliga kommentar, right back at you! Kram Helena
Du är väl alldeles för go du, vännen!! Alltid lika härliga och goa kommentarer från dig!! Blir så glad så det kan du inte tro!!
MEN varför påminde du mig inte idag att jag faktiskt hade glömt EN award!!!???????? Den sitter så fint nu där med de andra och lyser upp min dag, jaaaa alla dar igentligen ju! Skäms nåt gruveligt för denna dundertabbe!!! TACK, TACK!!!! värmer mig!
GRATTIS PÅ BRÖLLOPSDAGEN LITE FÖRSENAT!! du är nog inte ensam om detta med glömda bröllopsdagar....karlar du vet!*fniss* Man kan inte leva med dom men inte heller utan dom!!*hihi*...kände igen mig lite där i berättelsen....men som du säger en älskar ju dom ändå!
Men båt incidenten var ju liiite ful!! Ajabaja Willewira maken!! vill inte höra någon sån dum händelse igen!!*hihi*...fy vad ledsen jag skulle blivit! Men ibland tääänker dom inte riktigt såå lååångt som man skulle önska!*hihi* men goa är de ju ändå.
Ha en skön torsdag!!
Många kramaaar, Ulrika
Ps. mitt huvud alltså....är glad att det sitter fast, annars hade jag nog glömt det med någonstans*suck*, fy då jag låter ju nästan som en "karl"*iiihiiiii*
GRATTIS TILL AWARDEN!!! självklart ska du ha den, så härlig blogg som du har, du verkar vara en sann och genuin människa! Precis en sådan vän som jag skulle "valt" om detta varit IRL....fast det är det ju på sätt och vis....så vänner hoppas jag vi är!! Kram!
Grattis på bröllopsdagen i efterskott.
Snart är det vår tur också...
Vi hör nog till de där överraskande människorna. Vartannat år byts vi om med att förbereda valfri överraskning för vår partner. Det kan vara allt från ett biobesök till en hotellnatt i Italien.
Nu blev jag sugen på hallontrekanterna!
Grattis...sådär en dag försent! Jag sitter och småler när jag läser ditt bröllopsdagskåseri...funderar på vilka vi är...maken och jag...ibland går vi ut och äter på någon riktigt fin restaurang...men för det mesta lagar vi en trerätters tillsammans och äter ihop med våra tre ungdomar...om de råkar vara hemma...(låter helylle...men vi är en kaosfamilj som de flesta andra, hi, hi:)...
Vi firar 19 år om ett par månader...vi blev ihop första året på gymnasiet...så nästa år har vi varit tillsammans i 25 år...känns som du säger...som i ett par veckor...konstigt men skönt!
Tack för dina alltid så härliga kommentarer...det värmer i hjärtat...
Stor kram,
Bella
Men grattis!!! :-D Skrattade när jag läste att ni båda glömde - det har hänt här med. Ni är superfina på bilden!! Vad roligt att du visar. Kramar till dig!!!
Rana
Hahaha, tackar som frågar. Det är INTE dags. Jag ÄR gift sen en massa år. Vi har också glömt bröllopsdagen båda två nåt år...
Klänningen du läste om var nog en kommentar hos Annie. Jag ska gå på bröllop imorgon och har letat mig gråtfärdig efter en fin klänning. Det ska vara långklänning, är det sagt. Jag kommer att ha svart... Inte så färgglatt precis, men jag hittar inget annat. Jag tänkte bomba på med färgglada accessoarer, så får det går bra ändå.
:-)
Kram, Rana
mmm ser gott ut med ditt fikabröd de skulle man haft nu till kaffet
mmm ser gott ut med ditt fikabröd de skulle man haft nu till kaffet
Det der med bryllupsdager er jo ikke så lett. I år var det datteren som så på barnprogram som omhandlet en bryllupsdag og så spurte hun mamma og pappa: Når har dere bryllupsdag? Svaret ble omtrent som følger: Ups! Det har vi glemt! Det var for to dager siden!
Skicka en kommentar